Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
gjorde han ett litet uppehåll, ty han höll på att
spricka som en överfull slang. Då tog han till
ciderkruset och sköljde efter med vinet, som när
man spolar ren en tilltäppt rörledning.
Han länsade alla tallrikar, fat och buteljer.
Överlastad av mat och dryck, slö, röd i ansiktet
och skakande av hickningar, omtöcknad till
sina sinnen och med en kväljande känsla i
munnen, knäppte han sedan upp sin uniform för att
kunna andas, ur stånd för övrigt att taga ett steg.
Hans ögon slöto sig, hans tankar domnade.
Han lutade sitt tunga huvud mot de på bordet
korslagda armarna ocli förlorade småningom
allt medvetande om tingen och händelserna.
Månens skära upplyste svagt den avlägsna
synranden bortom parkens träd. Det var den
kalla stund som går före gryningen.
Skuggor skymtade i snåren, talrika och tysta,
och ibland föll en månstråle på en stålklinga
och kom den att blänka till i mörkret.
Det tysta slottet höjde sin stora, svarta silhuett.
Det lyste bara i två fönster i bottenvåningen.
Plötsligt utstötte en stentorsstämma:
— Framåt, för tusan! Till storm, gossar!
Dörrar, luckor och rutor gåvo nu plötsligt
efter för en våg av människor som störtade in,
krossade allt som befann sig i dess väg, fyllde
hela huset. I ett ögonblick trängde femtio till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
