Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föräldrarna.
-
Första Kapitlet.
Barndomsåren.
-
Modrens aningar. - Räddning ur lifŝfara. Första intryck af Gud.
Mädelsen. Den första sammankomsten. Affledet från hemtrakten.
–
–-
Högt uppe i norden, bland Westerbottens sjöar och berg,
lefde och werkade i början af detta århundrade en nitist prestman
wid namn Anders Rosenius. Han war född i Piteå 1780,
prestwigd 1811. Med allwar och kraft började han sin
presterliga werksamhet såsom komministersadjunkt i Stöde och blef der
wid snart ett tändande kol inom församlingen. Han synes dock
mer hafwa haft gåfwan att wäcka än att nära och underhålla
lifwet. Så snart emellertid dessa wäckelser förspordes, flyttades
han af konsistorium från trakt till trakt. Man wille hindra elden
att gripa omkring sig men förstod ice, att man på detta sätt
spridde den allt widare; ty hwart Rosenius kom, uppstodo_bland
folket rörelse, wäckelser och frågande efter sanningen. Herren
gjorde här, såsom så ofta, de wisas wisdom till ffam, på det intet
fött skall kunna berömma sig för honom.
Redan förut hade det f. t. ”läseriet” begynt framträda inom
flera socknar af Norrland. Den fringflyttande pastor Rosenius
blef en män och befordrare af detsamma på alla de orter, dit han
tom. Fromma personer, som bodde för långt från kyrkan för
att nog ofta fomma dit, hade för sed att gå tillsammans och
söta en ersättning för den offentliga gudstjensten genom gemensamt
läsande af bibeln och dernäst isynnerhet Luthers skrifter. Detta
stedde mångenstädes med presterskapets bifall och uppmuntran, th
beras läsning wisade den fruft i lefwernet, att man fann dem
wara allwarliga christna och goda medborgare. Men uti sådana
nöjen som dans, kortspel och dryckeslag såg man dem icke deltaga.
Swordom och Guds namns mißbruk hördes icke af deras mun.
Sabbatens helgd iakttogo de sorgfälligt. För allt detta fingo de
heta läsare, ty man fann, att deras läsning af Guds ord,
hwilfen de äften enskildt öfwade under hwardagarna, war deras mest
utmärkande kännetecken. Dessa ”Lutherläsare”, som de äfwen
kallades, derföre att de företrädeswis läste Luthers skrifter, slöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
