Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Första Kapitlet.
omtalad såsom ”läsarprest”. Mer än en gång ropade sålunda
skolgossarna till honom: ”Far din, som föder folk på nytt, säg oß, hur bär
han sig åt?” Dessa lidanden syntes honom emellertid lätta, gent=
emot den frid och fröjd i den Helige Ande, som wid denna tid
uppfyllde hans hjerta och gjorde honom stark och frimodig i Gud.
En fjerdedels mil utanför Umeå ligger en by, kallad
Röbeck. Der funnos på den tiden flera christna, trogna
Lutherläsare, som till gemensam uppbyggelse höllo så kallade
”samlingar” hwarje söndag. En troende bondhustru war då wanligen
den föreläsande. Blyg och tillbakadragen wille hon ej gerna på
detta sätt framstå, men förmåddes dertill af de andras böner.
Det berättas till och med, att hon ofta gick gråtande dertill.
En annan gång besöktes ”samlingen” af en så kallad ”ordförare”,
som då föreläste. Man läste uteslutande Luthers skrifter, hwilken
sed ännu i dag bibehåller sig. Snart började äfwen de båda
ynglingarna, Anton och Carl Rosenius, att besöka
sammankomsterna i Röbeck, dock endast såsom åhörare. Carl, hos hwilken
det andliga lifwet allt mera klart framträdde i tro och bekännelse,
blef dock efter någon tid uppmanad att hålla en ”samling”, hwilket
ock skedde, och ”då war han emellan femton och sexton år”,
enligt uppgift af en ännu lefwande person, som wid tillfället war
närwarande. Samlingen bestod af sju eller åtta personer. Carl
läste Luther. Det war dock något oerhördt, att en skolgosse höll
en sådan ”samling”, hwarföre ock några af de andra skolgossarna
upptogo fönstret samt roade sig med att inkasta smuts på den
föreläsande kamraten. Han låtsade likwäl intet derom utan
fortsatte lugn och oftörd läsningen.
Wid de samlingar, som han sedan höll i och omkring Umeå,
talade han öfwer någon bibeltert. ”Han talade hjertligt och
herrligt om Jesu kärlek till syndare”, strifwer härom en broder, som
war närwarande wid flera af dessa andaktsstunder.
Wid Umeå lärowerks lokal står ännu en asp, hwilken
Rosenius såsom stolgosse planterat med egen hand.
Barndoms- och första ungdomsåren woro tilländalupna.
Kursen wid Umeå skola genomgången. Wägen gick nu till Hernösands
gymnasium. Kort före denna flyttning, då han från ett högt
berg, falladt Krutbrån, mellan Umeå och Säfwar betraktade den
omkringliggande nejden, skref han, med hjertat uppfyldt af
ungdomlig saknad wid stilsmessan från de många wänner i Herren,
han skulle lemna, och med tanken på de okända trakter och
förhållanden, i hwilka han nu skulle införas, följande:
”När jag från höjden af Krutbrån
Lar afftebsblicken öfwer Säfwar,
Min tanke då bland männer swäfwar,
Ty jag nu slites härifrån.
Farwal, ett andligt fosterland,
Farwal, förflutna, sälla dagar,
Guds gode Ande mig ledsagar
Till ett betänkligt Hernösand!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
