Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra Kapitlet.
Hernösand, Upsala.
Motstånd och förföljelse. De första brefwen.
––
Biatiseringen.
-
ET
Bekantslapen med Maja Lisa Söderlund.
-Förlofningen. Den första predikan i Stigsjö kyrka. - Wiftandet på Hällgum.
Swårigheter. Förhållande till gymnafiikamraterna.
farenheter i Arwidsjaur. Resan till Upsala – Nha swårigheter.
trosinnerlighet och brödrakärlet. Jnre erfarenheter.
–
Drag af
Sedan Rosenius wåren 1833 tagit utgångsexamen ur
rektorsklassen i Umeå stola, reste han på hösten samma år till
Hernösand för att genomgå deß gymnasium. Detta blef i
många affeenden en pröfningstid för honom. Med den nytända
brödrakärlekens wärma och liflighet hade han i fulla drag njutit
af umgänget med de många nådesystonen i hemtrakten och
fröjdats med dem i ordet, bönen och sången wid de kära
”samlingarna.” Allt detta måste han nu till stor del umbära i
Hernöfand, der han påträffade blott få, som frågade efter Herren, och
äften dessa kommo endast sällan tillhopa till gemensam
uppbyggelse, dels i saknad af någon ledare, dels af fruktan för de
här högst fiendtliga myndigheterna. Småningom blef emellertid
Rosenius fänd och började hålla små läsesamlingar, till hwilka
allt flera kommo tillhopa. Detta upptäckte snart fiendtlighet af
presterskapet och lärarena wid gymnasium, försmädelse och hån
af kamraterna. Härom strifwer han sjelf i bref till wänner:
”De få arma wännerna här wåga icke samlas så
mangrannt för de fiendtliga myndigheternas skull. Jag håller mig
derföre stilla på min lilla kammare, läser i min postilla. Will
någon då komma och höra, får han. Blir jag bjuden till någon
wän, går jag. Beder man mig läsa något, gör jag det” o. s. w.
Men äften dessa små anspråkslösa sammankomster gjorde
oro och uppwäckte fiendskap. Efter återkomsten från hemmet, der
julferierna tilbragts, ftrifwer Rosenius i Februari 1836 till en
wän i hemtratten:
”Wännerna här äro numer stingrade. Wet du, de få små,
obetydliga samlingar wi höllo, näst förrän jag och Anton foro
hem, hafwa så förargat fienderna, att några af stadens stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
