Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Andra Kapitlet.
endast tron, som gifwer kraft, måste du först tro och sedan wandra
gudligt, eljest bär du dig icke förståndigare åt än en sjuk, som icke
will taga in läkemedlet, förrän han blifwit bättre. Ordningen är
denna: Först känna sin synd och behofwet af frälsning, sedan med
tron annamma den, d. ä. tro, och ändtligen fist börja lefwa i
Gud. Men wi wilja wända om ordningen, först blifwa bättre,
sedan tro. Slutligen, kära wänner, lemnar jag eder i Jesu wård.
Men bedjen och waken. Jag känner af egen erfarenhet farorna”.
Så förmanade och uppmuntrade han wänner, sjelf nyß kommen
till tron och lifwet i Gud.
Wåren 1834 flyttade föräldrarna, såsom förut är sagdt, från
Säfwar till Burträst, tretton mil norr om Umeå, i en wacker
romantist trakt wid den ståtliga Burelfwens utlopp i Burträffet.
Fadren hade blifwit utnämnd till tomminister der. Icke utan
saknad stildes Rosenius från Säfwar, der den stora, för tid och
ewighet afgörande wändningen i hans lif inträffat, der han
tillbragt den första faliga tiden af sitt nådelif, sinä andliga
bröllopsdagar, der han qwarlemnade många fära wänner. I Burträst
skulle han emellertid göra en bekantskap, som ersatte dessa, och
som utan twifwel hade ett mäktigt inflytande på hans tidigare
år i nåden. I den twå mil utom Skellefteå belägna byn
Stor-Kåge lefde wid denna tid en qwinna, Maria Elisabeth Söder
lund, född 1794, som, efter allt hwad wi om henne hört och sett.
måtte hafwa warit utrustad med högst owanliga Andens gåfwor.
Ännu lefwande personer, hwilka sett denna qwinna, säga, att det
i hela hennes wäsende låg någonting utom det wanliga, något
på en gång mäktigt bjudande och wänligt tilldragande. Shelf
fallade Rosenius henne gerna ”profetissan i Stor-Kåge”. Wid
sammankomsterna i hemtrakten hade hon först blott föreläst något
ur Luthers skrifter, men småningom börjat göra några
tillämpningar wid det lästa och genom den anda och kraft, hwarmed
hon bad och talade, den insigt och det förstånd, hon ådagalade
í samspråk om andliga ting, blifwit känd och omtalad_widt
omkring och af wänner nödgats att äfwen på andra orter förkunna
ordet. Så hemtades hon ofta från by till by och for omkring,
icke allenast i byarna wid Skellefteå, utan ock i Löfånger och
andra närgränsande församlingar, ända ned till Säfwar.
Antastad af myndigheterna fortfor hon likwäl att tala, tilldeß hon
ändtligen, efter ett återigen mot henne anstäldt kansliförhör i
Umeå i Mars 1844, nödgades upphöra med dessa
sammankomster utomhus. I sitt eget hem fortfør hon likwäl ända till
sin död att dagligen hålla morgon och aftonböner, till hwilka
stundom stora folkskaror samlade fig.
Under sommarferierna 1834, hwilka Rosenius tillbragte t
Burträst, hörde han först talas om denna qwinna och sökte snart
tillfälle att träffa henne. ”Jag mår nu owanligt wäl”, skref han
till en wăn; ”th jag har i några dagar warit åhörare till den
widtberömda Maja Lisa”. Sjelf berättade han gerna om sin
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>