Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Andra Kapitlet.
och meddelade sig åt de nedslagna, nödställda, swaga och felande!
Men gaf Rosenius sålunda kärlek, så fick han ock erfara detta
tillbaka. Icke många hafwa warit så älskade som han, och så
allmänneligen. Några små drag af den kärlek, han wid denna tid
erfor af bröderna i Norrland, må ock här meddelas. Då man
wißte honom wara i behof af lekamlig hjelp, sammanstöto de
fattiga wännerna i Löfånger och stickade honom en gång tretton
Ndr. Wid emottagandet deraf stref han till en af bröderna:
”Broder, du år, såsom du alltid warit, broderlig, kärleksfull
samt beställsam i goda gerningar. Men wet du, jag har
anfäktats som en mask deröfwer, att jag ej rakt förbjudit eder att
gifwa mig penningar. Dock, jag måste låta smälta mig, tills
jag rinner såsom wax. Nu will jag med dessa rader anmoda
dig att wara mitt lefwande, brinnande tacksamhetsbref till alla
bröderna.”
Då man låtit honom få weta, att wännerna wid sina
samlingar brukade bedja för honom och särskildt en gång med
afseende på farorna i Upsala, såsom orden föllo, ”belägrat den
hulde allsmäktige Fadrens thron”, stref han i ett annat bref:
”Jag nödgades just le, då jag läste, huru du och hela
församlingen för min skull med edra böner belägrade den hulde,
allsmäktige Fadrens thron. Jag måste säga: Det war ett stort
företag! ett wäldigt folk! Himmelriket lider wißt wåld. Jag
lyckönskar eder, I starka hjeltar, och önskar eder stora eröfringar,
hwilket måste lyckas eder, då I med ende Sonens blod rören
wid det hulda Fadershjertat. Honom kan Han ingenting neka”.
Uti hans inre lif denna tid få wi åter kasta en blick genom
följande bref till den gamla wännen i Stor-Kåge, skrifwet, såsom
öfwerskriften lyder, från hans klostercell i Upsala”, i April 1839:
”Med glädje stjäl jag mig åter en wederqwickelsestund hos dig;
jag hoppas, jag är wälkommen. Åter har du gladt och upprört
mitt hjerta med ett innerligt kärt bref. Du är, den du warit!
Herren Gud wälsigne dig för alla goda epistlar, hwarmed du så
ofta dels gladt den inspärrade sparfwen i buren, dels satt eld i
mitt hjerta att med förnyad lust och ifwer gå fram och härda
ut på den heliga wägen. Ja, detta bref kom ock i behaglig tid;
ty som du wäl förstår och hört, jag får icke många dagar gå fri,
raff, upprätt och dygderak, utan krokig och mycket lutande -
harpan sitter till det mesta upphängd på pilträd, och rättnu
ledsnar jag derom tala; kanske det ock wore min själ bättre att
mer wända mina ögon från mina dock ändliga synders flod in
på den oändliga försoningen i Christi blod. Ty jag märker, att
träldomsanden helt oförmärkt will taga öfwerhand genom ett
idkeligt wägande af mina synder, min dåliga christendom, hwilket,
såsom du wet, förswagar. Och detta, o huru oförmärkt det går,
att, midt under det jag läser, talar, ftrifwer om det offer för
synderna, som gäller ewinnerligen och borttager icke några
utan alla, icke små utan ock stora, icke blott öfwerwunna utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
