Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hernösand, Upsala.
31
sedan tänka på lefwernet, icke twärtom, skrifwer han: ”Jag
säger icke detta utan afsigt, utan jag wille med en skarp
basunastämma genomskalla alla mina wänners hjertan med denna sak.
, att wi alla häruti wore uppriktiga, att ej wår mun talar om
nåd och frid, och hjertat ej är med, munnen talar om synd, och
hjertat i hwardagslag känner liten nöd och möda af synden, utan
ligger i ro och lättja. Du förstår mig, broder! Jag talar om
församlingen; ty jag har sett så många ömkliga ting och har
nyligen härom haft en allwarsam påminnelse genom en sorglig
händelse, ett stjernfall i Umeå. Om dig will jag för mitt lif ej
annat tänka, än att du är i hjertat rättsinnig, såsom du är i
bekännelsen och lefwernet. Jag har ej anledning till annat; men
jag wet ock, att du lefwer i werlden och deßutom gerna tager
ett tillrop af en broder ett rop, som bör gå man från man
till flera bröder. Ja, låt gå! låt gå! Jag hinner ej omtala
exemplet i Umeå, men det kan jag nämna, att blott en inre
sömnaktighet, en bekännelse, som ej gick från hjertat, har fört en
lysande stjerna i det tjockaste willfarelsens mörker. Nog! Om
mig sjelf kan jag forteligen säga, att jag håller i, utfattig men
dock salig, trött och förwånad af synderna, men genom
försoningsblodet fri från wreden. — Helsa wännerna! Låt se, att du
helsar dem alla, såsom hade jag sjelf strifwit till hwar och en.
Mitt hjerta är hos eder.”
-
Några månader sednare skrifwer han till samme broder,
förmanande åter honom och bröderna: ”Lefwen fasta och owitliga
i eder påbegynta heliga tro. I weten wägen, waren wisa och
låten ice tidens och fåfängans ström bortföra eder, så att I
börjen wräka för wind och wåg. Ordet, ordet! kära wänner,
blifwen i Christi ord, så ären I hans rätta lärjungar.
Uppbyggen eder inbördes med trogna, wisa och ömma förmaningar, tröst
och råd. Samlens i Jesu namn ofta. Ni har ju böcker;
hwilken som helst af eder kan ju läsa. Och st, Christus skall då gå
med eder i wägen och uttyda eder skrifterna, så att edra hjertan
skola warda brinnande. Jag wet, huru det är i Löfånger, jag
mins, jag mins. Plantorna äro till största delen späda, de
behöfwa wäl kringgräfwas och wattnas. Och allt i kärleken i
enhet och renhet. Läggen ut litet mer på djupet, så får ni
större fiskar. Í förstån mig, gören, såsom I hafwen begynt,
mer och mer allwar med safen, så följer större strid, öfning, pröf=
ning och större frid. Ja, I weten allt detta. Helsa! Gud
med kyrkan, dig och din wän!”
–
”Gifwen, så warder eder gifwet!” Huru har icke detta löfte
blifwit uppfyldt på Rosenius! Han gaf rikligen åt bröder fär=
lek, huldhet och omsorg; han fick och rikligen erfara allt detta
tillbaka. Huru många finnas icke i wårt land, som minnas
denna hans huldhet för själens frälsning, detta hans warma
deltagande för lidande och nöd, hwilka sträckte sig till hög och
låg, lärd och olärd, rik och fattig, men företrädeswis uppsökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
