Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Tredje Kapitlet.
――
wårt tära fosterland, är det angeläget, att wi tillse, huruwida
Rosenius wid den tidpunkt af sitt lif, hwartill wi nu kommit,
och då denna brytning inträffade, handlade efter en förut
uppgjord plan, en fielftagen idé, eller om han fördes dertill liksom
emot sin wilja om wi häri kunna skåda en gudomlig ledning,
öfwertygas om, att Herren Gud sjelf förde honom in på den
wäg, i den werksamhetsform, hwari han sedan arbetade. Wißt
är, att tusenden finnas inom wårt land, hwilka icke haswa den
ringaste twefan i denna fråga, hwilka se i hans werksamhet, och
just hans werksamhet såsom lekman, en gudomlig kallelse. Men
då å ena sidan många funnits och ännu finnas, hwilka haft
mißtro till hans werksamhet, blott derföre att han war en
lekman, och å den andra sidan en mängd frihetsswärmare se uti
hans ställning endast en sjelfwillig sträfwan att förwerkliga en
uppgjord frihetsidé, är det of wigtigt att ådagalägga, hwad
som förde honom in på denna wäg. Wi skola då wisserligen
ice haswa swårt att deri ståda en påtaglig ledning af den allena
wise, allsmäktige Guden, hwilken äfwen i wåra dagar behagat
utwälja ”det, som war galet för werlden”, och ”det, som är
intet”, till att utföra sina herrligaste gerningar.
Wi hafwa sett Rosenius redan i Hernösand genom studier
och predikoresor bereda sig för det presterliga tallet. Från sin
”flostercell” i Upsala talar han äfwen om att blifwa prest. Och
wi skola i det följande få se, att den storm af twifwel, till och
med på Guds tillwaro, som wid denna tidpunkt öfwergick hela
hans nådelif, uppkom egentligen deraf, att han under ett helt
års tid bedit Gud om kraft och hjelp att kunna fullborda fina
studier och inträda i presterlig werksamhet, och icke fått denna
hjelp. Ja, att Rosenius skulle blifwa prest, war för honom och
hans wänner en så afgjord sak, att, såsom han i bref af 1840
berättar, kontrattsprosten Eurenius i Neder-Kalig, hwilken ifrån
den tid, då hans fader der arbetade såsom komministersadjunkt,
bewisat den begåfwade ynglingen faderlig huldhet, yttrat sin
affigt att, når studierna i Upsala woro afslutade, kalla honom
till sin adjunkt. Hwad war det då, som lade hinder i wägen
för fullföljandet af dessa planer? Wi stola se.
Någon tid efter ankomsten till Upsala började hans helsa
blifwa wacklande. Studierna, som förut warit hans lust, blefwo
nu en källa till anfäktning. Så snart han nemligen wille med
något allwar gripa sig an med de werldsliga ämnen, som
äfwen måste genomgås, tände han en oöfwerwinnelig olust att
dermed sysselsätta sig. Då han nu, angelägen att snart afsluta
sin kurs wid akademien och komma i presterlig werksamhet, wände
sig till den gamle, trofaste sitt lifs Gud och ropade om hjelp,
tycktes honom, såsom förr är sagdt, detta ropande helt
förgäfwes. Sådant framstår i brefwen från denna tid. Till den
gamla wännen i Norrland stref han från Upsala om denna och
andra erfarenheter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
