Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
39
han i en artikel, kallad ”De hemska twislen på allt heligt”,
stildrat sitt tillstånd under denna tid sålunda:
”Genom wår Guds innerliga barmhertighet hade jag redan
i åtta år lefwat i förening med min Frälsare, ett saligt lif,
under blott wanligare barnaöfningar, strider och weglingar, då
ändtligen, år 1839, hela mitt himmelrike tycktes tagas ifrån
mig, och jag kom i en djup helmetespina, blott genom de
grufligaste twifwel på allt heligt. Wißt hade jag äfwen en och annan
gång förut haft anfall af samma frestelse, men endast kortare
och öfwergående. Jag erinrar mig isynnerhet en händelse, tre
år förut, då jag hade predikat i en landtkyrka, och många
fromma själar från närmaste stad kommit dit ut samt efter predikan
yttrat stor glädje; då fick jag på aftonen en så häftig
anfättning af twifwel på allt Guds ord, att jag blef helt wanmäktig,
ice förmådde stå utan måste ligga. Men det blef bättre efter
några timmar, så att jag åter såg Guds herrlighet. Hwad
detta betydde, förstod jag sedan af 2 Cor. 12: 7: På det jag
mig icke förhäfwa skulle af de stora uppenbarelser, wardt
mig gifwen en påle i köttet, satans ängel, som
kindpustade mig.
”Men med mitt långwariga, mig helt förstörande
twiflansmörker tre år sednare war händelsen följande: Jag lefde såsom
informator på en herrgård 14 mil från Stockholm på en ort,
der jag på ett helt år icke träffade en enda själ, som frågade
efter Gud. Här hade jag först länge en swår kamp deruti, att
jag bad Gud om en sak (nåd att kunna fortsätta studierna),
hwilket jag ansåg bestämdt wara Guds wilja, men blef aldrig
bönhörd. Jag hade äfwen förut, under mitt wistande i Upsala,
mycket bedit om detsamma; och nu war detta ett helt år min
första och sista bön. Att tillägga: Fader, icke som jag will,
utan som du will, ansåg jag knappt christligt, då jag ju endast
bad om kraft och förmåga till något, som war Guds egen
bestämdaste wilja, menade jag. Så länge jag icke fick denna kraft,
war jag i en beständig nöd, icke blott genom den begärda
kraftens uteblifwande, utan isynnerhet genom de twifwel, som jag
grundade deruppå, att jag aldrig blef bönhörd. ”Det måste icke
finnas någon Gud, bibeln måste icke innehålla Guds ord, då
jag aldrig blir hörd uti en sådan bön som denna.” Så tänkte
jag ofta. Och twiflen på min egen benådning, om då en Gud
wore till, derom will jag icke tala. Det war ju tydligt, att jag
åtminstone wore alldeles öfwergifwen af Herren. Ad Gud, det
trodde jag ice, att du kunde föra en så hård lek med något
barn! Så förgat jag ditt ord: Mina tankar äro icke sådana
som edra tankar! Dock, huru kunde jag wäl tänka, att Gud i
denna fråga wore af annan mening än jag! Då David yttrade
fin fromma tanke till Nathan: ”St, jag hor uti cederhus, och
Guds art bor under tapeter; jag will bygga åt Herren ett hus”
hwad skulle profeten annat tänka och swara än detta:
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
