Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Tredje kapitlet.
wisa och sanna ord: ”En prest bör icke wara nychristen”. Nog
härom. Det är allt godt, som Gud gör!”
Till denna pröfwande erfarenhet kommo äfwen, såsom förut
är sagdt, ekonomiska swårigheter. Fadren, som först under
sednaste åren fått en ordinarie anställning såsom komminister i
Burträst, hade en talrik familj att försörja och kunde blott
obetydligt bidraga till de twå äldre sönernas underhåll
såwäl wid gymnasium som wid universitetet. Allt detta gjorde,
att wänner tillrådde Rosenius att en tid lemna Upsala och söka
plats såsom informator. En sådan erbjöds ock snart. I bref
till en wän skrifwer han härom den 21 Maj 1839: ”I denna
wecka lemnar jag Upsala och reser icke norrut utan söderut på
en kondition 14 mil söder om Stockholm, der jag till en början
lofwat blifwa ett år. Hwad tycker du? Jag tillstår, wißt kostar
det på att så lång tid wara skild från Zion och wistas i Babel;
men hwart will jag? Jag har på mina knän bedit, att det ej
skulle få ste, om det ej wore Guds wilja. Jag tror derföre, att
det är ett beslut af Honom, som heter både Underlig_och_Råd.”
Föga anade han, att det just war i Stockholm, hwilket för hans
blick denna tid framstod såsom ett ”Babel”, han skulle så
i
många år tjena församlingen, Guds Zion. Huru underbara
äro icke Herrens tankar och wägar!
I slutet af Maj 1839 finna wi honom således på Lenna,
en egendom i närheten af Stockholm, såsom lärare för twenne
söner till en grefwinna v. S. Här började för honom en
tid af obeskriflig nöd. Redan i Upsala hade, midt under det
han fröjdades i Gud och det ewiga nådeförbundet med Sonen,
swåra twifwel om Guds tillwaro och bibelns gudomliga sanning
såsom glödande skott genomflugit hans hjerta, utan att dock
någon längre tid stanna qwar, såsom wi se af ett bref, skrifwet
derifrån i Mars samma år, der det bland annat heter: ”Det
stora nådeförbundet står fast som ett hälleberg; derwid lefwer jag
ännu och, Gud ske lof, rätt saligt i min ensamhet, i ordet, det
ewigt priswärda wälsignade himlaordet, och alla mina
inwändningar och skrupler äro blott hö och strå emot detta ord, som
nedkommit af himmelen. Men act, den wecka, som nu gått,
har jag åter, swårare än någonsin förut, lidit af satans stott,
jag menar, twifwel och mißtankar på allt heligt, twifwel på att
det werkligen finns ett sådant wäsende, som wi tänka oß Gud,
vm det finns någon Gud (rent utsagdt), och om bibeln
innehåller Guds ord m. m. Detta är en plåga, men ej mer; jag
tror, det hjelper intet annat än bedja emot denna qwäljande
ande.” Twiflen woro wid denna tid blott mer hastigt
öfwergående.
Efter ankomsten till Lenna tilltogo de likwäl både i
uthållighet och styrka. För att erhålla en rätt trogen bild af hans
erfarenheter under denna djupgående rensningstid, låta wi
honom sjelf härom tala. Uti sjunde årgången af Pietisten har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
