Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
57
tärleksfullt, tärt och tillika lifligt målande och till hågkomst
återkallande flydda, glada stunder i norden. Ack, kära, tala ej om
dessa tider! Det är mig såsom en ljuf dröm, när jag tänker derpå.
Men jag är glad, att det är erfaret. O, när jag nu wid
årsftiftet ser tillbaka på allt, hwad blott wederfarits mig det flydda
året, är det mig så märkwärdigt, att jag måste utbrista:
O Gud, du wis och trofast är.
Din underliga wäg med mig om kärlek wittne bär.
”För ett år sedan hade jag ingen plats i Stockholm, bodde
ännu på Lenna; nu har jag så många befattningar, att jag
hinner knappt sköta dem alla. Då hade jag ej för tio personer
í privatrum predikat så mycket som nu för wißt mer än tusende.
Men detta blir dig åskådligare, om jag berättar åtskilligt, som
wederfarits mig, sedan jag skref fist. Ja, efter jag wet ditt
deltagande i allt, hwad som rör mig, så se nu mitt närwarande lif
såsom christen, predikant, skollärare, missions-sekreterare och men=
nista. Såsom christen har jag den förflutna jultiden haft ett
rift gästabud, mår ock nu rätt wäl i Honom, som kärkommen
war, i Honom förswinna så alla synder och dygder, att jag ser
ingen, utom Jesus allena. Dock detta är den måte, trötte
sjömannens hwilostund efter stormen i en nyß upphunnen god hamn,
th jag hade förut warit uti hårda stormwäder af egna
skröpligheter. Men nu förgäter jag allt, wet intet, utom Jesus Christus
och Honom korsfäst. Till min frimodighet har ej litet bidragit,
att jag under juldagarna fick sysselsätta mig med utarbetande af
en predikan. Sag talade nemligen, på första söndagen efter jul,
i nya engelska kyrkan för wißt mer än tusen själar, öfwer episteln
för dagen, Gal. 4: 1-7, och hade till ämne: Guds söner på
jorden. 1:0 Guds ewige Son, född af qwinna, ett menniskobarn
och 2:0 menniskobarnen, födda af Gud, Guds söner. Du kan
förstå, huru jag mådde under min själs fördjupande i ett sådant
ämne. Huru otwungen och rik anledning jag dertill hade, ser
du af texten; och Gud gaf öfter allt, hwad jag ens bedit eller
tänkt. Och det tycktes icke wara utan wälsignelse d. w. s. utom
den osynliga, ofta länge dolda frukten af Guds ord, har redan
en och annan frukt försports. Kärt war ock att se Scotts, huru
glada de på qwällen woro. Men nog om detta. Ja, såsom det
war mitt första offentliga uppträdande i Stockholm, hade det allt
fin wigt. Gud ser allt framföreåt. Nu skall jag ock omtala, att
det är fråga om, att Scott skall göra en resa till Amerika på
minst ett halft år, nu öfwer sommaren, och då är det möjligt,
att jag arma, swaga barn måste förestå gudstjensterna härstädes
under hans frånwaro. Sista utslaget härom wäntas från
direktionen i London. Föröfrigt har jag många tillfällen att wittna
om sanningen wid klaßmöten och aftonandakterna här. Men ack,
Herre hjelp! säden är så mycken (81,000 själar inom denna stad),
och arbetarna få; det ser mörkt ut, men Herden för fåren har
fina wägar och råd. Dagen, sedan jag hade predikat, blef jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
