Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Trebje Kapitlet.
för hwilka jag kan yppa allt, som bekymrar, hwilket jag ofta
stäms omtala, ty de wilja tro, att jag skall sjelf hafwa så mycken
förtröstan, som jag har lära och förmaning tertill. Du wet detta
af egen erfarenhet. Nu komma stundom omsorger, för hwilka
man skäms, hwilka kunde så tydas, att de syntes mer skamliga,
än de äro; såsom då jag sörjer för, huruwida Gud will hafwa
mig till sin tjenst, torde det synas, som jag ansåge mig så
behöflig för kyrkan. Ja, det är icke syndfritt, jag må wäl skämmas.
Emellertid är detta blott stundtals. Ofta har jag ock en
förträfflig sorglös Guds frid och låter allt mitt begär wara kunnigt
för Gud med bön, åkallan och tacksägelse. För öfrigt lefwer jag
i Lammets blod, twagen, tröstad och wiß om barnaskapet, ja glad
i Herren, så ofta jag besinnar mig. Eljest har denna tid warit
något egen. Jag lefwer dagligen fju timmar i en stola, der jag
underwisar i werldslig lärdom. Jag började detta skolarbete,
strart jag kom hit. Det war ock orsaken till resans påskyndande;
men det har ofta oroat mitt mißnöjda sinne. Wi äro der seg
lärare, i min flaß tjugu pojkar, tre judebarn; jag ser dem icke
utan rörelse, då jag tänker på deras köttsliga slägtskap med
Christus, samt den dom, som än i dag synes hwila öfwer dem.
Sedan jag kom till staden, har pastor Scott haft mycket werldsliga
göromål genom arbetet med nya kyrkan och inflyttningen dit.
Jag har ock nu, just i går, flyttat dit. Af allt detta hafwa wi
hittills warit hindrade från ordnandet af flaßmöten, hwilka under
sommaren warit upplösta. Jag har derföre få gånger efter
hitkomsten hållit andaktstunder. Men detta allt är småting; dock,
huru mycket wore ej nu att säga! Det skall du dock weta, att
min inwärtes menniska nu mår ganska wäl. O, jag lefwer helt
inswept i försoningsundret. Blott de orden, att wår skuld är
tio tusen pund, ger mig en stor, ewig tröst, nemligen det
afskräcker mig på en gång från allt försök att betala, det säger
mig genast: Kommer rättfärdigheten af gerningarna, då är allt
förbi men då är Christus fåfängt död. Nog af, jag är i
Lammets blod nedsänkt, bestänkt och har godt mod”.
–
Det för Rosenius så minnesrita året 1840 war tillända=
gånget. Beslutet, att på en annan wäg än den presterliga werka
för Herrens sat, war fattadt, och det första steget på denna wäg
taget. Wi skola i det följande se, huru Herren förde honom
widare framåt, helt annorlunda likwäl än han wid denna tid tänkte
det. Emellertid hade, alltsedan den nya engelska kyrkan blifwit
inwigd, hwarje söndags afton fl. 6 swenst gudstjenst derstädes
hållits af pastor Scott eller någon swenst prest. Några gånger
i weckan höllos ock s. f. flaßmöten, wid hwilka Rosenius stundom
talade. Wid den offentliga gudstjensten i kyrkan predikade han
dock ej förrän söndagen efter jul. I den mån han blef känd, ökade
fig göromålen. Om allt detta ftrifwer han wid början af det
nya året 1841 åter till samma gamla män:
”Först tack för brefwet! Det war, såsom alltid, kärnfullt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
