Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
59
för oß och will hafwa af oß, att Christus är wår rättfärdighet,
ära och wälbehag för Gud i himmelen, och hwar christen är Christi
ära, rättfärdighet och wälbehag för menniskor på jorden. Jag
fäger: nog gör Christus sitt, gören I edert. Nog skall Christus
answara för eder ära, rättfärdighet och wälbehag för Gud, för
den saken behöfwen I ej sörja; tron allena. Men förjen I för
Christi ära, rättfärdighet och wälbehag för menniskor, att
Christus genom edert lefwerne blir ärad och älskad af alla, som se
eder m. m. Men ack, jag måste lemna dig nu; tiden är fort.
Bed och arbeta för mig och kyrkan och war obekymrad. Herren
är när, trofast, ordfast, hållfast, allsmäktig. Ware Han ditt fäste,
din tröst, styrka, glädje, lif - ditt allt!
—
”Ännu några ord, omgifwen af pojkarna på skolrummet.
Tack för påminnelsen om wafsamhet emot mångahanda
lärdomswäder. Ja, det behöfs od! Wi behöfwa sannerligen waka,
hålla hufwudet gömöt i ordet och sjelfwa stå i gudsfruktans och
trons öfning och framför allt en trofast Fader, ett ändlöst
trofast Fadershjerta. Och si, denna Guds trofasthet allena will
jag berömma. D, ware den prisad ewinnerligen af alla heliga
änglars och helgons röster! Ännu har jag mitt lif, min lust,
min fröjd i den gamla, enfaldiga, höga himlawisheten om
Lammet, som är dödadt och har igenlöst of åt Gud med sitt blod.
Och ännu lyckönskar jag Norrland för deß sällsporda evangelista
anda och kraft. Här äro många fromma, men få christna,
många tjenare, men få söner. S, hwad dock sönerna äro
ljusliga, wisa, dyrbara att påträffa! Och nu, jag ser, du börjar
alltmer wända tankens och längtans blickar emot den Guds
rolighet, som står Guds folk tillbaka. Ja wäl, du trogna Guds
tjenarinna, du skall snart hwila dig af ditt arbete och uppstå uti
din del. Snart stundar den tröttas hwilotimma, blott en liten
stund ännu, och den ewiga sabbaten ingår, då ingen suck och
ingen tår mer stall wara, och ingen beswärande skröplighet, intet
tött, ingen werld, ingen diefwul, intet trons dunkel, intet
glödande skott, ingen smälet, utan ära och salighet till fyllest. Men
ack, hwad det är lärorikt se swaghet, räddhåga och klentro hos
en högtbenådad, rikt wälsignad, Gudi kär själ!
O, hwad det pryder den, som stora gåfwor hyser,
Då ur deß innersta stor ödmjukhet framlyser.
―
”Emellertid hwila ditt trötta, jagade, klämda, ömma och
Längtande hjerta stilla och tryggt inom den store, ewige Gudens
bergfasta löftens slott och borg. War gerna fattig syndig
menniska du ock, såsom andra, liten och obetydlig, så rymmes du
desto bättre inom wår gemensamma fristad, i bergskrefworna, i
hålen. O, hwad tröst, som ligger i wår ”litenhet”, om jag så
får säga, så att det är ett för tröstligt ord: Allá menniskor äro
för mig såsom en droppe i ämbaret och ett grand i wigtskålen.
Du är alltför ringa att kunna förminska den nåd och salighet i
Christus, som är öfwer dig rikligen utgjuten. Låt dina synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
