Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Tredje Kapitlet.
wara än så många och stora, de äro dock rätt små emot lösen:
Guds Sons blod. Låt dina wederwärdigheter wara än så stora,
de äro dock rätt små emot din lycka i Christus. Synden
förlorar sig i rättfärdigheten, sørgen i glädjen — all sorg förswinner
i glädjen. Du har en Fader, som, tilldeß du grå warder, will
med ewig kärlek bära, skydda, sköta dig och har derpå swurit
wid sitt ewiga wäsende, wid berg och högar, wid himmel och jord.
Lita derpå. Han lefwer; wi skola ock lefwa, en gång, en gång
med alla förutgångna fäder och bröder och systrar, som nu se,
det wi tro. Eja, wore wi der! Nu, Gud med dig. Kära, hjelp
oß med dina böner och arbeta på wingården, så mycket ske kan.
Gud, wår trofaste Fader, för wår store Broders skull, styrke,
stödje, stadfäste, tröste, hugne genom Anden dig, kyrkan och din
wän och broder”.
Det steg Rosenius tagit för att i en friare, en annan
werksamhetsform än den presterliga arbeta för Christi rikes utbredande
hade emellertid icke af alla wänner blifwit lika wäl bedömdt och
gilladt som i föräldrahemmet och i den närmaste wänkretsen.
Redan då han sommaren 1840 besökte Norrland, hade han af flera
fina gamla kära wänner der fått erfara något mißtroende i
anledning af hans tillämnade sammerkan med methodisterna,
synnerligen af Lutherläsarna i och omkring Umeå, af hwilka många
dock woro hans andliga barn, och bland hwilka han under de
första ungdomswarma åren af sitt andliga lif tillbragt så
oförgätliga stunder. Ännu mer bittra och närgående bewis af detta
mißtroende fick han erfara tre år sednare, när han sommaren
1843 åter besökte hemtrakten. Om dessa för hans hjerta ganska
fännbara erfarenheter talade han med rörelse ännu under sista
tiden af sitt lif. Wi få i det följande tillfälle att härom tala.
Men äfwen från andra håll kommo warningar och ogillande
af det steg han tagit. En hans wän och gymnafiikamrat, wid
denna tid anställd såsom adjunkt uppe i den höga norden, stref
till honom ett bref, deri han i de warmaste ordalag uttryckte fin
djupa bedröfwelse öfwer ett rykte, som spridt sig till honom och
andra wänner, hwilka ”wäntade och längtade, att Rosenius efter
slutade studier snart skulle komma upp till Norrland för att i
presterlig kallelse der werka” - det ryktet nemligen, att han
öfwergifwit wår lutherska kyrka och blifwit methodist.
Rosenii widlyftiga swar (af den 26 Jan. 1841) gifwer of
ett klart ljus öfwer hans inre ställning till methodismen, wisar
att, ehuru han af fritt wal samwerkade med en methodist, han
aldrig omfattade sjelfwa methodismen i deß från wår lutherska
bekännelse afwikande lärosatser. Skulle någon undra på en sådan
samwerkan med en man af annan bekännelse, wilja wi blott för
det första påminna om den andliga ställningen i wårt land wid
den tidpunkt, då detta inträffade, om den då i hufwudstaden och
nästan öfwer hela landet rådande sömnen och litgiltigheten,
särskildt hos de flesta kyrkans lärare, gentemot hwilka Scott med fitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
