Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Fjerde Kapitlet.
”Huru winnlade sig icke konung Fredrik I att förekomma all
vordentlighet uti predikningar! Det är ännu i friskt minne, huru
några af presterskapet utropade orden pietist och pietisteri såsom
sektnamn att dermed gifwa tillkänna någon willfarande menniska
och kätterst lära. Konungen fann, att pietism eller gudsfruktan
på sådant sätt förwandlades till ett smädeord, hwaraf förakt
och wanwördnad eller åtminstone kallfinnighet kunde uppkomma
hos de enfaldigare för en sann gudaktighet och deß öfning. Det
stadgades derföre år 1726, att pietist och pietisteri, hwarken på
predikstolar eller wid akademier och skolor, så mißbrukligen skulle
nämnas”. Häraf synes det tydligen, att det icke war sjelfwa
orden och deras med rätta betydelsen öfwerensstämmande,
wördsamma anwändande, som wäckte öfwerhetens uppmärksamhet, utan
detta ”mißbrukeliga” anwändande deraf, med förakt och smädelse
mot deras egna, heliga, wördnadsbjudande innehåll.
Uti följande nummer stildrades en ”pietist”. Man wisade
deri utförligt, först att han tillhör intet särskildt land på jorden,
utan finns ”i alla länder, der evangelii ord är kändt och
preditadt”. För det andra, hwad en pietist är, nemligen en sådan,
som icke blott läser, hör och förstår om bättring, utan ock i hjertat
erfar, hwad dermed menas, har genom ordet fått ett sådant
hjerta, som wördar Guds bud, känner fina synder med ånger och
fruktan, allwarligen företagit deras afläggande och under sådant
bättringsarbete lärt att, förlägen, hjelplös och tröstlös i sig sjelf,
söka nåd och hjelp hos Frälsaren”.
Efter en ytterligare temligen genomförd utredning af denna
fråga heter det slutligen i samma artikel: ”Men denna teckning
af en pietist är ju den af en sann christen, torde någon till sist
anmärka”. Härpå swarades: ”Nåwäl, med en pietist och en sann
christen mena wi en och densamma. Såsom wi tillförene wisat,
innehålla namnen detsamma; men werlden i allmänhet förstår
dem helt olika. Ty undersök, hwad det i werkligheten är, det som
werlden kallar pietism, och du upptäcker, att det är christendomens
gamla utsagor, i sann gudsfruktan nu tillämpade på det
hwardagliga lifwets alla förhållanden. Öppna ögonen och se ett
märtwärdigt förhållande: gerna må christendomens sanningar
förwaras i bibeln, ordnas i symboliska böcker, samlas i christliga
skrifter, införas i predikningar och berömmas såsom landets och
tyrkans flenodier, gifwande dem ett företräde framför andra.
Men we den, som yrkar, att dessa sanningar måste wara
lefwande i det enskilda hjertat, werksamma i det enskilda lifwet!
Hans yrkande skall stämplas såsom fanatiskt, och den, som söker
efterlefia det, måste åtnöja sig med att ice längre fallas
christen, utan ”pietist”.
-
-
Några ytterligare ord i fråga om den nya tidskriftens namn
infördes uti n:o 11 samma år, då den anmäldes till ny
prenumeration. Ifrån denna tid tycktes mißnöjet med namnet stilladt.
Pietistens innehåll gjorde, att äfwen de, som förut icke warit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
