Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Femte Kapitlet.
all nåds Gud med dig och alla heliga. Bed och bida än en
liten tid. Gud med dig och mig.”
I den mån öfwertygelsen om, att Scott ej mer skulle
återkomma till Swerige, flarnade för Rosenius, trängde sig ock oro
för hans egen framtida ställning inpå honom. Sedan han lem=
nat all tanke att fortsätta studierna wid akademien och flyt=
tat in till hufwudstaden, hade han der alltmer gjort sig
förtrogen med planen att wid sidan af Scott arbeta för Herrens fat.
Herren, den allena wise, hade dock beslutit något helt annat för
honom. Scott skulle blott wara det medel, hwarigenom han
fördes in på en bana, som ingen före honom beträdt, och der
han skulle sakna hwarje jordiskt stöd att hwila wid. Wi skola i
det följande se, huru han efter mycken owißhet, samt anfäftad af
röster inifrån och utifrån, omsider kom till klarhet och wißhet om
fin kallelse. Stragt efter återkomsten till Stockholm stref han till
Scott (den 27 Juni): ”Oförgätlige wän och broder Scott, du
min ende sådan! Huru skall jag nu uttrycka mig, hwilka ord
skall jag bruka i en tid och en ställning som denna? Är det
sanning eller en dröm, att du skall tagas ifrån oß? Men jag får
lof att sätta ett lås för min mun, för mina uttryck af känslan;
th de funna nu icke hjelpa. Men betänk, jag är nyß liksom
uppwäckt till besinning af något, som jag dock aldrig trodde. Jag
har wäl med undergifwenhet för Guds behag welat bedja: Ske
din wilje. Men, huru mörkt det ofta sett ut, har jag dock
alltid trott, att Gud skulle omwända bladet och gifwa oß dig åter.
Nu tyckes det wara annorlunda beslutet; dock weta wi intet
ännu. Wißt ligger på djupet af min själ den gamla
förhoppningen, att samme Scott skall ännu i samma tempel sjunga
samma och ännu längre wisa. Men när detta skall ste, ja, äfwen
fulla wißheten, om det skall ske, är det, som jag nu saknar. Och
att tala derom är fåfängt. Men är det icke ett sorgligt teden
till ondskans makt, till förföljefeandens allmänna och hotande
öfwermatt och den trogna hopens undertryckta och swaga tillstånd,
att ej en enda röst af en allmännare protest mot förtrycket af
christnas frihet låter höra sig, utan endast enskilda och smygande
röster, hwilka under sina skriftliga uppsatser ej wåga wisă fina
namn? Kanske skall dock äfwen härigenom Guds egen omedel
bara styrelse blifwa desto mer förherrligad, då sjelfwa
lärjungarna, af bedröfwelse förtyngda, sofwa, förneka, frypa undan,
och Guds sat likwäl går fram. Jag har hört stridas omkring
den frågan om en opinionsyttring från wännernas sida, och jag
har tyckt, att det blott är feghet och kraftlöshet hos de
betänkliga, som tillbakahåller dem. Käre broder, jag undrar icke, omt
ditt tålamod snart swiker, så att du förtörnas på allt hwad
swenskt heter och förgäter oß. Men käre, bed om nådens, kärlekens
och undergifwenhetens ande att af allt detta onda blott taga
anledning att desto mer ömma för Swerige; th landet står
jämmerligen. Det har jag dessa tider under resan med stor rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
