Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii enstilba lif och werksamhet åren 1842 och 1843. 87
kerna, hwarföre jag ej blir prest, äro för widlyftiga
att_nu_widröra. Gud ste lof, Christus sörjer, mig förutan, för sin kyrka.
Och will Han begagna mitt usla käril, så kan Han det, utan att
jag skall gå utom min kallelse. En »Interveniens Tertius»
(hans tungomål förråder honom) har i Freya gifwit mig starpt
för mitt predikande i kapellet, tallat mig affälling, fagt, att jag
predikat utan kallelse m. m. Just detta sistä wore för mitt
samwete alltför tungt, om jag ej både af Skriften och förnuftet fann
det rätta i Luthers lära om den trefaldiga kallelsen, der han
säger, att om en bonde säger till den andra:
”Kom_och_underwisa mig i ordet”, är detta en lika gudomlig och lika menftlig
kallelse, som när ett konsistorium kallar endast det är skilnaden,
att den förra tallelsen gäller blott för det enskilda tillfället och
huset. Mot denna Luthers lära har jag wißt ei felat. Så myc
fet som jag nu på åtta, nio år predikat i hus och kyrkor, har
jag aldrig en enda gång gått økallad, vanmodad, utan kanske till
småaktighet häri warit famwetsgrann, och jag skulle wäl kunna
swara T-m, om jag trodde det lönade beswäret. De
antimethodister, lutherska kyrkans förswarare, gingo nästan för
långt fistlidne palmsöndag. Du har läst om det ohyggliga
rabulistowäsendet i kapellet. Det war lutherska kyrkans
förswarare”!
Uttrycket ”prestens beqwäma wäg” upptogs i ett sednare
bref af samme broder, och en förklaring derpå begärdes. Til
swar härpå strifwer Rosenius den 24 Aug. samma år - wi se
i detta swar, hwilka tankar han hade om det presterliga kallet,
huru answarsfullt och wigtigt han ansåg det wara: ”På hwad
grund har jag kallat prestens wäg lätt och matlig? O täre
broder, om jag så utlåtit mig, har jag ej annat dermed kunnat
mena, än att den i allmänhet för de wanliga prester i wårt
land och wåra förhållanden är sådan. Ser jag på presten,
sådan Christus wille hafwa honom, och sådan den trogna
skaffaren är, så finns knappt någon wäg under solen swårare och
betänkligare. Men de wanliga prester se blott på de menftliga
anspråken, på ritualens och förmännens, och den wäg, som de
der se för sig och bilda sig, är wäl, minst sagdt, maklig.
Ordspråket säger: ”Duger ej farten till något, så gör honom till
prest”. Men act, en rätt prest och hans swåra wäg är ett ämne,
som upprör djupet af mitt hjertas innersta känslor. Jag talar
ej gerna poest och känslospråk, men skulle jag uttrycka, hwad
jag fänner, då jag tänker på en samwetsöm och trogen prest,
så blefwe det idel känslor; en trogen prest måste wara ett
widunder en martyr. Med sina åhörares skuldregister och
dödsdomar för ögonen, med känslan af wigten af deras fördömelse
eller deras salighet, med känslan af hwad han sjelf borde
derwid göra, känslan af sin swaghet, af hindrens och fiendernas
maft o huru ser han då ut, den arme mannen! Då andra
le och leka, måste han djupast ängslas och sörja. Men jag går
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
