Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Femte Kapitlet.
goda säd, den som är frigjord från belialswätskan, som den
åter, hwilken i den wätskan står under watten? Iterum: Om
au wissa predikanter skulle blifwa så ifriga för nykterheten, att
de försumma nyfödelsenspredikan, huru mycket godt göra dessa
samma, om de upphöra med nykterhetspredikan? Jag tror, att
de, som äro mycket ifriga nykterhetspredikanter, icke äro färdeles
tyckliga i den större predikan. Åtminstone tror jag ice, att jag
blir nykterhetsapostel, fastän jag kan göra något litet biträde
dert, liksom ”extra orbem”, men dem, som kunna predika bra
nykterheten, önskar jag wälsignelse äfwen i detta förberedelsewerk.
Så tror jag ock, att om någon god prest skulle för
nykterhetspredikan låta en wigtigare försummas, skulle många andra
twärtom blifwa i allt mer praktiska prester, sedan de af
nykterhetspredikan lärt praktist predikoart. – Gud gifwe of nåð att
med allwar och enfald blifwa wid det gamla goda Guds ord,
det fasta, lif- och fridgifwande. Jag hoppas, du der skall få
fotfäste snart och en Guds rolighet. Smaka på de gamla mer än
de nya, färe broder, Luther näst bibeln”.
-
På hösten 1842 (26 Sept.) stref han åter till Scott om sitt
arbete och någon owißhet, som derwid uppkommit, men uttryckte
dock först fin glädje wid underrättelsen, att denne efter
återkomsten till England blifwit utnämnd till superintendent. ”Det
wigtigaste jag fänner att derwid önska och säga”, strifwer han, ”år,
att så mycket du här behöfde nåd till tålamod, tröst och
frimodighet, lika mycket behöfwer du nu nåd till ödmjukhet. Ty så
mycket du kan hålla dig hårdt wid ödmjukheten, så mycket stall
Gud gifwa nåd och gåfwor och wälsignelse; de ödmjuka gifwer
Han nåd. Men i samma stund tjenaren i sina egna ögon blir
betydande och hyllar detta sjelfbehag, stall Herren undandraga
sina gåfwor, fin wälsignelse, ja, Gud står emot - förskräckliga
står emot! de högfärdiga. Derföre är jag glad i hoppet, att
wi skola få fröjdas åt förnyade nådebewis omkring den i
Swerige tuktade och i denna förödmjukelsens skola öfwade
superintendenten i Gravesend. Förmodligen är det mitt anlag för stolthet
och högmod som gör, att Gud fört och håller mig på denna
underliga wäg, der jag skall wara eller heta intet! Hwad är
Rosenius? fråga somliga. ”Ingenting”, swaras det. Men jag är
glad att med Guds nåd och wälhehag hellre hållas nere i
ödmjuhet genom att wara ”ingenting” än att förlora Guds nåd och
ödmjukheten genom att wara någonting. Gud skall wäl ock med
sin Ande hålla mig nere, om jag blir något. Emellertid har
Han bewärdigat mig med sin nåd att få blifwa hans barn och
Christi tienare, hwilket jag dagligen förnimmer.
”Hwad jag nu med afseende på framtiden och min
bergning egentligen litar på är, allas wår Fader i himmelen, allas
wår Herre Christus i går, i dag och deßlikes i ewighet. Jag
wet ej, om jag kan tillskrifwa det Guds nåd i mig, tron och
förtröstan, eller en sorglös och flegmatist natur, att jag aldrig kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
