Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nosenii enskilda lif och werksamhet åren 1842 och 1843. 91
sörja mycket för framtiden. Så har jag ock sett, huru underligt
Gud sörit. Jag har nu så mycket arbete, jag kan medhinna, och
ett det wigtigaste samt efter min lust och inre kallelse. Hwad
detta mitt arbete angår, är jag så wacklande i omdömet derom.
Andra, som bäst känna det, må bedöma det. Stundom tycker
jag, att jag duger till intet. Jag håller wißt på beständigt med
något, antingen med tidningarna eller menniskor, har, snart sagdt,
inga lediga stunder, hwilket jag ser andra hafwa till öfwerflöd;
men då jag will bedöma, hwad jag uträttar, då är jag stun
dom nedslagen, stundom twärtom förundrad. Jag ser tydligt,
att ingen prest, i Stockholm åtminstone, har så mycken
själawvård som jag arme ty hwilken? En sak, som dock på ett
besynnerligt sätt hindrar mig från wissa företag, är, att jag ej
har, åtminstone för mitt eget inre medwetande, att åberopa en
kallelse, någon yttre ordinär kallelse (en stadsmissionärs eller
något dylikt). Så djupt ligga i mig inpräglade Luthers
warningar mot att ”gå ut okallad”. Jag tror litwäl, att den öfwerste
fiälabiskopen sörjer äfwen för detta. Emellertid måste jag
förundras öfter den nåd, Gud bewisar det arbete, jag nu har.
Jag kan ej annat märka, än att församlingen af trogna mer
tilltager, än aftager. Wi samlas alla dagar och i alla delar af
staden, och alltid ser jag nya menniskor. Många besöka mig
äfven”.
Detta ständiga aktgifwande på att aldrig ”gå ut okallad”,
att icke företaga något, hwartill han ej fått särskild uppmaning
och kallelse, war ett ganska märkligt drag hos Rosenius. Det
qwarstod hos honom äfwen under de sednaste åren af hans lif,
då han, grånad i Andens och erfarenhetens skola, och med de
otaliga bewis han haft om en gudomlig kallelse och ledning på
den wäg, han gått genom lifwet, litwäl icke en gång utan
särsfild uppmaning äfwen i allranärmaste wänners hem öppnade
den heliga Boken för att tala derur. Till hjelp wid de skrupler
med afseende på hans kallelse till werksamheten i Stockholm, af
hwilka han, såsom wi sett, stundom under dessa första år
anfäktades, blef det honom nu, att han wid denna tid genom Scott
af ett amerikanskt missionssällskap (The american and christian
foreign Union) mot ett årligt arvode erhöll uppdrag att såsom
deß missionär werka i Swerige. Detta arvode uppbar ock
Rosenius, så länge Dr Baird lefde, sällskapets sekreterare och
Rosenius personligt tillgifwen. Wid Bairds död upphörde det. Wi
må ock widare tillägga för att wisa Rosenii ställning till detta
fällskap, som utom arbetet i Amerika m. m. werkar inom många
delar af Europas fastland, att det inom de protestantiska länder,
Der det har arbetare, gjort till sin uppgift, icke att werka för
nagon wiß bekännelse, utan att inom hwarje olika kyrkosamfund
uppwäcka deß bekännare till mer nit och lifattighet. - Till swar
på Scotts förslag och anbud från det amerikanska sällskapet skref
han i bref af den 1 Dec. 1842:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
