Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Femte Kapitlet.
twiflade, måste se sig om efter något annat. Agar, som föder
till träldom, har aldrig frid med sina barn, har wäl många
trälar, men inga barn, der råder en kallklok, hård och slafwisk anda,
så länge de ei blifwit smälta af evangelii wärme. Dessas
lärjungar haswa ofta under året kommit till oß och wunnits til
lif, frid och wertlig helgelse genom evangelium. Detta är ett,
som jag ser. Nu tror jag ock, att det är mer min kallelse att
tala för sådana, än just för sjelfwa werlden, sjelfwa den råa,
obrutna hopen. ”Den ene är gifwet tala om wisdom”, åt en
annan något annat. Men det är märkligt och ett godt tecken
på den rätta lefwande anden, att hela wår lilla hop är ett
andligt presterstap, som werkar och församlar med Jesus, att
församlingen wärer sig sjelf till förbättring. Afwen räknar jag för
en synnerlig nåd, att wi (både du och jag) så allwarligt yrkat,
ej blott icke förbjudit, såsom schartauanerna, utan yrkat denna
werksamhet på andra. O, det är ju alldeles nödwändigt för
församlingens tillwägt och bestånd”.
På försommaren 1843 gjorde Rosenius en resa öfwer till
Finland. Uppmaningen härtill hade kommit från en finst prest,
Stenbäck (förut utgifware af Ev. weckoblad), som lifligt önskade
Rosenii_närwaro wid ett till den 3 Juli utsatt bröllop, der en
stor mängd prester af de finska pietisterna skulle samlas.
Inbjudningen antogs. Anledningen härtill tyckes haswa warit en
önskan hos Rosenius att sammanträffa med troende bröder i detta
wårt grannrife. Föga anade han, hwad han under detta besök
skulle få se och erfara. Han tyckes wid denna tid hafwa warit
helt obefant med de finska pietisternas afwikelser såwäl i lära
som lefwerne. Sina erfarenheter under denna resa har han
har__han
stildrat i bref af den 2 Febr. 1844 till en broder i södra
Swerige, hwarur wi blott taga det hufwudsakligast beftrifwande för
fjelfwa afwikelserna. Efter en liflig teckning af åtskilliga
tilldragelser under dagarna för hans besök, hwarwid det fria,
sjelfswåldiga, groft werldsliga lefwernet hos dessa finska pietister bjert
framstod, skrifwer han widare:
”Jag har härtills blott talat om småsaker, hwilka jag med
leende mine då och nu behandlar. De wigtiga och allwarsamma
stiljaktigheter of emellan, hwilka sedan kommo mig att sucka,
rörde sjelfwa lifsfrågorna. Här kan jag ej berätta allt, hwad jag
fick erfara, men summan af allt war detta: Hufwudpersonen för
dessa finska ptetister är en gammal savolarist bonde, nomine ”Paavo”.
Han war lärarenas lärare. Hwad han sade, war taladt af
himmelen, ja mycket mer wigtigt än bibelns ord. Summan
deraf war: 1:0 Menniskan har nåd hos Gud endast en stund,
hon ”kämpar wid nådestolen”. 2:0 Att lefwa, tala och föra sig
något annorlunda än werlden, war alltid skrymtarens nota
karakteristika. I lefwernet skulle man wara fri, men detta
betydde ice blott okonstlad, naturlig eller christligt fri från
fanatiskt twång, utan sådan frihet, som jag redan skildrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
