Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii enskilda lif och werksamhet åren 1842 och 1843.
97
-
-
swärja, hojta, skräfla, dricka etc. Med andra ord: i samwetet
skulle man ej wara fri utan bunden till sjelfwa helwetet, hwad
stund man ej kämpade i bönen och ångern; men i lefwernet,
till köttet, fladdrande fri. Att detta war werkligt, will jag med
några fakta bestyrka. Då jag dagen efter bröllopets slut, när
jag ansåg sinnena wara mer beqwäma för allwarsamma ting,
haft en lång grundlig kamp med St. om nämnda hufwudstyc=
ken, och han, likasom trött af striden, kastade sig på en säng,
fade jag: ”Efter wi nu äro på tu man hand och tala
förtroligt, säg mig, huru du har det för din egen del? Tror du
werkligen, att du är ett benådadt Guds barn denna stund?”
Här såg han på mig med förundran, att jag nu kunde sätta
sådant i fråga. ”Nej, nog måtte jag wäl weta det (war
hans swar), att jag nu är fördömd.” ”Fördömd, hwad
säger du?” genmälte jag. ”Jo”, fortfor han, ”att om jag nu dog,
fore jag till helwetet.’ Jag blef förmånad och frågade: ”Huru
kan du då wara så frimodig? Jag skulle ej kunna tala ett ord
med dig, om jag hade det så, utan jag har ofta blott af en
fruktan, att det ej wore wäl med mig, blifwit oförmögen till
arbete, sängliggande - och har ändå aldrig kunnat känna och
ångra synden, som jag welat”. ”Men”, frågade jag widare,
”har du då aldrig kommit till tron ännu?” Då undrade han
ännu mer och gick så långt i nedlåtande och uppriktigt
meddelande, att sedan jag förnummit, att han trodde wissa stunder,
och frågat, när han trodde sist, han swarade: ”I går afton,
sedan jag blifwit ensam. Jag talar ju nu med dig och ligger
ej nu wid Jesu fotapall” o. s. w. Du skall knappt tro, att så=
dana ord äro sannt refererade. Jag kan knappt tro det sjelf
och dock är ej ett enda ord diktadt. Häraf förstod jag, att dessa
trodde intet nådestånd, att den egenrättfärdighetskräfta, som de
genom sitt fria vandliga lefwerne welat fördrifwa från det yttre,
hade slagit sig inåt, inpå de inre delarna, inpå sjelfwa hjertat,
hwars beklämmande och frökningar inför Gud i bönen nu
utgjorde för dessa detsamma, som handens gerning för de
wanliga fariseer. Sådana äro hans ”listiga anlopp”, som kallas
”en basilist, den en rak orm och en krokig orm är.” Summa:
Christi och apostlarnas läras wigtigaste stycken, tron, trons
frutter, den ewiga, allt öfwerskylande rättfärdigheten i Christus, hela
menniskans omskapelse (således äfwen det yttres), allt blef här
förnekadt, icke blott i lefwernet utan i sjelfwa läran, för det
Paavo så behagade.
”Hwad jag nu mest sökte drifwa war först i allmänhet de
anmärkningar, som Luther gör isynnerhet i Ep.-Postillan n:o 8
om de kainiska helgonen; sedan anmärkte jag särskildt, att
evangelium uppenbart lärer raka motsatsen mot Paavo, ithy att det
yrkar samwetets frihet, men köttets korsfästande. Se Gal.
5: 1-13. Christus förwärfwade syndernas förlåtelse, icke
tillåtelse. Widare, för att komma till bättring och ånger, dertill tjenar
Rosenii lefnadsteckning.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
