Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Sjette Kapitlet.
-
ren den wälsignelse, som kommit öfwer Guds församling äfwen
genom qwinnors werksamhet, då man fått se många stöna
frutter af wåra diakonissors eller christliga skollärarinnors och andra
christligt sinnade qwinnors arbete bland de fära barnen, bland
de sjuka, de fattiga och arma fångar? Icke war det wäl Pauli
mening med nämnda bibelställen att förmena qwinnan att ”lära,
förmana, trösta och leda” sådana! Härmed är wäl den tredje
punkten beswarad. Hwad åter den fjerde angår, förbigå wi,
hwad som säges om ”hatandet” och ”förkastandet” af lärare
sådana som Schartau och Sellergren; den som will se, huru
warsamt Rosenius yttrade sig t. ex. om Nohrborg, läse n:o 21 af
hans ”bref i andliga ämnen”. Emot det ordet: ”Fjellstedt är
ice mer deras man”, wilja wi åter blott anföra några ord ur
ett bref från doktor Fjellstedt, skrifwet straxt efter Rosenii död,
hwilka wisa, uti hwad förhållande Rosenius och Fjellstedt stodo
till hwarandra. ”Den älskade och innerligt saknade, nu
hemförlofwade brodern”, skrifwer han, ”war särdeles dyr för mitt
hjerta... Det war för mig djupt rörande, att den färe
brodren just på min predikstol fick det anfall, som wi kunde kalla
andra ringningen till hans insamlande i den triumferande
församlingen. Hans åminnelse är wälsignad ibland oß, och ännu
talar han kraftigt för många tusenden, ändock han död är.
Nej, icke död! 1 Thess. 4: 14. De sälla som bo i Guds gårdar,
de äro ej döda, de sofwa”. Sådana ord wittna ju om det
wänligaste förhållande i broderlig kärlek. ”De lida ingen förföljelse”,
få lyder den femte punkten. Och hwad är då, med förbigående
af alla andra Rosenii erfarenheter i den wägen, detta bittra
angrepp af Nordisk Kyrkotidning? Den sjette anklagelsepunkten
är nästan glädjande. Redan 1844 funde till och med fienderna
se, att Rosenii werksamhet icke warit utan frukt, då N. K-Tidn.
i sin sjette punkt talar om ”denna sekts verhörda tillwäxt”. Att
”De i allt sitt wäsende ställa sig så, som wore de en sannskyldig
motbild till den första christna församlingen”, är ett ganska skönt
wittnesbörd ur en så häftig motståndares mun.
Wid tiden för detta anfall stref Rosenius till en wän i
Norrland: ”Jag angripes nu af en tidning, kallad Nordisk
Kyrkotidning, hwilken utgifwes af en bitter fiende. Deri
utmålas jag och den lilla hopen omkring mig på wärsta sätt; men
jag hwilar dock förnöjd i ro i famnen hos min Far, Han, som
har byggt mitt stilla bo, har det i godt förwar. Din sak det är,
o Herre mild! Då Herren will, att wi skola hwila, må det gerna
ffe. Wi lefwa här som wanligt, wäl i skröplighet, dock på nåd
i nåd hos Gud”. Så utgöt Herren sin nåd och frid i hans
hjerta, så öfwertäckte Han honom i sin hydda i den onda tiden
och upphöjde honom på en klippa (Ps. 27: 5, 6).
-
Längre fram i samma årgång af Nordisk Kyrkotidning
riktades angreppen mer särskildt emot Pietisten uti ett ”samtal
emellan Herodion och Rufus om de märkligaste nyare företeel=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
