Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Sjette Kapitlet.
barn, som kommer blodet att koka, och som alltid i Guds ord
bestraffas; utan med Guds wrede menas endast hans helighet
och rättwisa, tillämpad och utförd på syndare, hans helighet
och rättwisa, hwarigenom Han älskar rättfärdighet men hatar och
straffar orättfärdighet; och detta rättwisa straffet i ewighet
plägar med ett fort ord kallas ”fördömelsen”. (På anförda ställe i
Pietisten war endast fråga om salighetssaken; derföre nämndes
endast denna ewiga wreden, ”fördömelsen”; eljest kallas ock Guds
straffdomar i tiden för Guds wrede). Men då nu litwäl en
sålunda förstådd Guds wrede finnes till, blir andra frågan:
Hwilken den drabbar, samt för hwilken orsak? Derom sade jag,
att Guds wrede icke är riktad emot ”Adams fallna slägt”, såsom
sådan, utan på den enskilda menniskan, som ice tror Sonen; att
man ice blir fördömd, för det man är ett Adams barn, med
delaktighet uti Adams skuld, dom och död; utan endast för det
man är ett otrons barn, för det man ice tror, utan
sjelfwiljande blir borta ifrån nådens bröllop. Detta nemligen derföre,
att ”Sonen stigit neder i mensklighetens drägt” d. ä. iklädi sig
hela menftligheten, med all den Guds wrede, som på densamma
hwilade, blifwit wår andre stamfader, stått för Gud i hela
slägtets ställe och burit den wrede, skuld, dom och död, som på det=
samma låg, burit och utstått densamma allena för alla, så att
alla buro den i och genom Honom; liksom Adam så syndade
för alla, att alla i och genom honom blefwo syndens, dödens,
ja ”wredens barn”. Genom denne andre stamfäder är nu Gud
försonad emot slägtet och låter nu hwar och en för sig stå sitt
eget prof wid det nya profträdet, Chriftus, på hwars annammande
eller föraktande lif eller död, nåden eller wreden beror. Detta
allt är klart och uppenbart af hela den stora försoningsläran;
men läs härom isynnerhet Rom. 5: 12-19. Der omtalas dé
båda stamfäderna och urkällorna, den ene till all synd, död, wrede
och förbannelse, den andre till all rättfärdighet, all nåd, allt lif,
all salighet nemligen Adam och Christus. Der står
uttryckligt i v. 10, att ”wi wordo förlikta med Gud genom hans
Sons död, den stund wi ännu woro owänner”. Och i 2 Cor.
5: 19, 20 står, att ”Gud war i Christus och försonade werlden”
(d. ä. hela menftligheten, ”Adams fallna slägt”) med sig sjelf
och förebrådde dem intet deras synder så bedja wi nu i
Christi ställe: låten försona eder med Gud”, Gud är förut
försonad med eder, will han säga. Så säger ock Christus sjelf i
Joh. 3: 16 först, att ”Gud älskade” hela werlden och gaf hela
werden sin Son till en Frälsare; men att hwar och en enskildt,
som trodde, skulle få ewinnerligt lif; ”men (v. 18) hwilken som
ice tror, han är redan dömd, efter det (märk!) efter det han
ice trodde i Guds ende Sons namn”; ock ändtligen i sista
versen af kapitlet stå orden så: Den som icke tror Sonen,
han skall icke få se lifwet, utan Guds wrede förblifwer
öfwer honom. Hwar och en torde märka, att denna vers har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
