Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Sjette Kapitlet.
den tid, der du uti sökt war”; här står: ”Men de wille icke
komma, utan gingo bort, den ene till sin afwelsgård, den andre
till sin töpenskap”; allt enligt med orden: Efter det han icke
trodde i Guds ende Sons namu.
”Men härmed är äfwen liknelsen om den stora nattwarden
förklarad, ty lärdomen af båda liknelserna är enahanda. Lämpa
den blott på det andliga, på alla tider och folk och på enskilda
själar, och du har samma lärdom om Guds wrede, om Guds
förhållande emot menniffor, nemligen: Hans wrede är
försträcklig öfwer dem, som föratta hans tiйbjudna nåd; d. ä. den
vändliga helighetens och rättfärdighetens wredesdom hwilar orygglig
öfwer hwar och en, som icke tror Sonen, och skall uti sin tid med
ewigt straff och we begynna att brinna, då Guds wredesskålar
utgjutas öfwer deras hufwuden. Men hans hjerta! huru är
det? ”Då Han fick se staden, grät Han öfwer honom”. Det
war en hednist konung i forntiden, Seleucus, som för sina
_undersåter stiftade en lag, hwilken war af samma innehåll som sjette
budet i Guds lag, och fastställde såsom straff för den, som bröt
häremot, att hans båda ögon skulle utstingas. Nu wille det sig
ice bättre, än att konungens egen son blef den förste, som bröt
lagen. Här kom den konungsliga rättwisan och den faderliga
kärleken i stark strid; men huru förenades de, hwad gjorde han?
Han lät utstinga det ena ögat på sig sjelf och det andra på
sonen. Så sträng war hans straffrättfärdighet, men så stor hans
hjertas kärlek. ”Se hwilken wrede, att han stinger ut ögat på
sin son!” må du säga. Men se hwilket hjerta, då han för att
stona det andra ögat sjelf förlorar ett af sina! På samma
sätt talar Skriften om Gud: ej blott att Han af barmhertighet
och kärlek till den werld, som låg under hans wrede, hans
rättwisa dom, utgaf sitt öga, sin ende Son; utan Skriften säger ock
uttryckligen: ”Han plågar icke menniskan af hjertat” (Klag. 3:
33). ”Så sannt som jag lefwer, säger Herren, Herren, jag hafwer
ingen lust till den ogudaktiges död, utan att den ogudaktige
omwänder sig ifrån sitt wäsende och lefwer; så omwänden eder dock
nu ifrån edert onda wäsende; hwi wiljen I dö, I af Israels hus?”
(Sef. 33: 11). ”Men det talet, som jag har talat, stall döma ho=
nom på den yttersta dagen” (Joh. 12: 47, 48). Korteligen:
Wi komma eller ej, litwäl
Hans hjerta brustít för hwar själ.
”Detta är nu bibelns lära om saken. Hwad hjelper! det
är blott i bibeln denna bild af Gud står tecknad; mennistan
har en annan bild af Honom i sitt inre, nemligen hwar och
en efter sitt sinne och förhållande till Gud; ty hwar och en
will alltid bilda Gud efter sig sjelf. Likasom de hedningar,
som äro swarta till färgen, måla gudabelätet swart och djef=
wulen hwit, emedan de tycka, att swart är wackrast, efter de
fjelfwa äro swarta; men wi hwita åter måla Gud mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
