Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk Kyrkotidnings angrepp och Rosenii förswar. 117
hwit, ty wi äro sjelfwa hwita och tycka, att ett hwitt ansigte
är wackert; så målar man ock wanligen hans hjerta och finne
efter sig sjelf. Den, som sjelf är mycket wredsinnt, och
isynnerhet om han brukar wrede i andliga saker och anser sin
religionswrede wara sjelfwa Andens eld, måste nödwändigt tycka, att äf=
wen Gud skall hafwa sådan wrede. Men Skriften säger, att
Anden kom i ”dufwoliknelse”; och om dufwan säges, att hon ingen
galla har.
-
-
”Tredje frågan: Du antyder, att köttet icke skall kunna
warda heligt. Hwad menar du då med föttet? Swar:
Naturligtwis detsamma, som Paulus menar, då han säger, att
”köttet har begärelse emot Anden, och Anden emot fötter”
- att de så ”strida emot hwarannan, att wi icke göra, det wi
wilja” (Gal. 5: 17); detsamma, som han menar, då han säger,
att föttet stall icke bewaras och helgas, utan — korsfästas
(v. 24) och dödas (Rom. 8: 13) (då han med köttet omöjligen fan
hafwa menat kroppen eller någon af menniskans tre stora be=
ståndsdelar: ande, själ och kropp; ty månne wi skola korsfästa
kroppen, döda själ och ande?). Widare detsamma, som Gottfried
Büchner menar, då han öfwer de orden: ”Kött och blod kunna
icke ärfwa Guds rike” (1 Cor. 15), säger, att med kött och blod
menas ”icke den wäsendtliga kroppen, utan den derwið lådande
syndaförderfwelsen”; detsamma som Christianus Schoettgenius
och Tobias Krebsius (twenne höglärda) mena, då de uttrycka
en af bemärkelserna på ordet oaps (tött) sålunda: »depravata
hominis natura; id quod depravatum est in homine»
(menniskans förderfwade natur, det som är förderfwadt i menniskan),
hwilket tillhör både kropp och själ. Sade jag, att detta kött skall
warda heligt, wore det alldeles som sade jag, att smutsen skall
blifwa ren (icke bortrensad, utan ren), att isen skall blifwa warm,
att elden skall blifwa kall.
”Ware det nog. Och jag upprepar ännu en gång att
jag endast af pligt emot den gudomliga sanningen icke till
min persons, utan till Guds sannings förswar och till wälme=
nande, sanningssökande själars tjenst denna gång har
swarat; hwilket hwar och en torde inse, som wet och erinrar sig,
att för alla de gånger N. K.-Tidn. utgjutit sin wrede öfwer
mig, jag aldrig inlåtit mig i swaromål. Till samma_mitt
stillatigande återgår jag äfwen nu, glad och tacksam för all Herrens
nåd, sägande med David: Huru stor är din godhet, den du har
bewarat dem, som dig frukta. Du förgömmer dem
hemligen när dig för hwars mans trug; du förstyler dem i hyddan
för de trätosamma tungor och wedergäller rikligen dem, som
öfwa högmod de falska munnar, som tala emot den
rättfärdige hårdeligen, högmodeligen och hånligen. Waren tröste och
oförfärade alla I, som Herren förbiden” (Ps. 31: 19–25).
Stockholm den 4 April 1845.
Tidn. Pietistens Red.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
