Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Sjette Kapitlet.
Uti följande supplementblad infördes i N. K.-Tidn. under
samma rubrik: ”Har Pietisten kommit på bättre tankar?” ett
swar på denna Rosenii förklaring. Ehuru nu ett anförande af
detta swar, hållet i en högst owärdig ton, skulle på det klaraste
ådagalägga, med hwilka wapen N. K.-Tidn. förde striden, och äfwen
mer än mycket annat wisa, genom hwilket motstånd Rosenius hade
att fämpa sig fram, med hwilka fiender han hade att föra strid, så
hafwa wi dock efter åtskillig twekan funnit bäst att icke införa
det här, så mycket mer som det icke innehåller någon egentlig
wederläggning af de omstridda punkterna, utan endast en hop de
gröfsta tillmälen emot Rosenit person och werksamhet och ett
försök att förlöjliga åtskilliga uttryck i Rosenit förswar. De, som
önska se dessa grofheter, läse dem i nämnda supplementblad af
Nordisk Kyrko-Tidning.
Under de närmast följande åren angrep N. K.-Tidn. ej
Pietisten direkt. Sedan den finske presten Fred. Gabr. Hedberg
år 1845 utgifwit sin ”Pietism och christendom” (tryckt i Umeå),
wändes huggen emot denna, hwilken i en rad af numror under
år 1846 recenserades med mycken hätskhet i ton och uttryck.
Endast ett och annat bittert utfall riktades under detta och följande
år mot Rosenii person och lärosätt. Så hette det t. ex. i ett
slutord i Dec. 1848, hwari påtagligen syftades såwäl på Rosenius
som Hedberg: ”Sådan lära, och det den allrafinaste, heligaste och
andligaste, som djefwulen någonsin uppdiktat på jorden, söker sig nu
bland de ”fallade” själar utrymme och winner bedröfligtwis mångas
bifall. Utgående från en wiß setthärd sprider den sig i
tidsskrifter och broschyrer, och derpå nedlägges stor ansträngning. Det
är ett falskt evangelium, som lofwar ewigt lif utan bättring och
omwändelse; som utropar bättringsläran för en werklära och
menftlig förnuftsregel; som skjuter undan den tredje trosartikeln
för att sedan efter behag behandla den andra; som afskär hela
salighetsordningen och endast predikar en lös tro, hwarigenom wägen
till Guds rife göres lätt och beqwäm; som således plundrar hela
den christliga lärobyggnaden och nedbryter den, att endast twå
nakna pelare: tron och försoningen, qwarstå (märk! hwilken
besfyllning!), i det den förkastar och förfättrar alla skrifter och
böcker, i hwilka Guds Ande talar och tusende hafwa funnit och
finna uppbyggelse. Sådan falft lära hör till den yttersta tidens
förförelse” o. f. w.
Följande år, 1849, det sista af N. K.-Tidnings tillwaro,
framträdde fiendskapen i en genom flera numror gående artikel om
”Trons och rättfärdighetens wäg”, framställd i form af ett
samtal emellan Asper och Lenis. Sedan Red. genom ”Asper” i en
lång och widlyftig förklaring framhållit sina egna åsigter om
nådesordningen, låter han ”Lenis” framställa den motsatta
meningen, af N. K.-Tidn. stämplad med namnet den ”falska
andligheten”. Såsom ett litet profstycke på tonen i Aspers sätt att
wederlägga Lenis kunna wi ej underlåta att här anföra föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
