Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Sjunde Kapitlet.
stånd lämplig predikan och rådföra sig med sådana lärare, som
hade anseende af att wara rättskaffens. Hos dessa äfwensom hos
några kringresande skolmästare, som woro mycket beryktade för sin
andlighet, fingo de wißerligen weta, hwad de sjelfwa skulle göra,
men ganska sparsamt omtalades den tiden, hwad Christus har
gjort för oß. Nådestolen omgärdades wanligtwis med så många
om och men, att ganska få själar wågade närma sig den. Några
christliga tidningar eller andra evangeliska skrifter funnos icke heller
på denna ort att tillgå, och om sådana funnits, wågade ingen
att läsa dem, emedan sådant war af lärare och ledare
strängeligen förbjudet. Det började denna tid omtalas, att en ny lära war
gängse i Stockholm, och att hufwudmannen för densamma utgaf
en tidning, som kallades Pietisten, hwars innehåll skulle wara af
willfarande beskaffenhet. En här på orten mycket omtyckt
skollärare, som på åtskilliga trakter hade åstadkommit wäckelser, skulle i
något ärende besöka hufwudstaden och blef af sådan anledning
allwarsamt warnað af wänner för allt umgänge med de så kallade
rosenianerna. En i Stockholm då bosatt smålänning brukade
draga försorg om, att ankommande andligt sinnade personer icke skulle
komma i beröring med dem, som ansågos tillhöra den nya läran;
men denna gång mißlyckades hans watsamhet. Innan wår stol=
lärare fick tillfälle råka nämnde person, måste han skaffa sig logis
och fick ett sådant alldeles owetande hos en christligt sinnað fru
af Rosenii wänner. Här kom han i beröring med några evange
liska christna, och umgänget med dem gjorde på honom ett djupt
intryck. Efter hemkomsten skref han till den, som tecknar dessa
rader, att det ingalunda war så farligt med den förmenta nya
läran; de personer, som hyllade densamma, ansåg han wara
”bättre christna än wi”. Wid ett personligt sammanträffande
någon tid derefter aflade han samma wittnesbörd om Rosenii
läroåsigter och den christendom, som han ansåg dessa hafwa
framalstrat. Han war då sjuk och dog kort derefter i tron på sin
Frälsare. Wårt sista samtal hade på mig den werkan, att jag
nödwändigt wille taga kännedom om den lära, som öfwerallt blif=
wit motsagd, och skaffade mig derföre den så mycket fruktade
Pietisten. I början läste jag den med mycken räddhåga, befarade, att den
funde föra mig på någon afwäg t. ex. att tro nåden, innan jag
passerat alla trappstegen i den så kallade ”nådens ordning”.
Snart klarnade dock min blick, och jag fann, att den kära
Pietisten hade både salt och sötma att bjuda på. Den blottade
hiertats grumliga fälla i stället att idkeligen syßla med utanwerken;
men den wisade på samma gång medlet och utwägen för det sjuka
hjertats helbregdagörelse. Detta oaktadt skref jag till den då för
mig okände författaren och frågade, om det ej kunde gå an, att han
understundom dundrade till med lagens åskor i sin tidning, på
det att det enfaldiga och wilseledda folket kunde se, att den lära,
som Pietisten förkunnade, icke innehöll någon willfarelse. På
denna min fåkunniga framställning swarade Rosenius lugnt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
