Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strider och erfarenheter under åren 1844-1847.
123
wänligt, att han wille låta Gud afgöra, om den lära han dref
i werkligheten war den, som wi borde rätta oß efter, hwilket han
förmodade snart skulle wisa sig. För egen del åberopade han
rörande sin andliga werksamhet apostelens ord: Dömer jag mig
icke sjelf. Anledningen till min fråga war, såsom redan är
antydt, att få fördomen mot Pietisten undanröjd, så att den blefwe
spridd och läst af det stackars folket, som lägrat sig på gränsen
mellan Sinai och Golgatha. Jag kände ganska wäl det beklagliga
tillstånd, som war rådande hos de sökande själarna, huru de
likasom jag tillförene arbetade i egen kraft och lade ut penningar, der
intet bröd war. Jag trodde för wisso, att bekantskapen med
Rosenii skrifter skulle gifwa dem klarare insigt i evangelii
sanningar. Men så stark war fördomen mot nämnda tidning, och så
stor war fegheten hos mig sjelf, att jag icke wågade försöket med
tidningens spridning, icke ens bekänna för mina wänner, att jag
läste densamma. För att kunna meddela dem, som jag ansåg
deraf wara i behof, något af denna sunda, helsobringande
själaspis, brukade jag dock i slutna kretsar läsa ett och annat stycke
ur den för mig allt färare Pietisten, utan att angifwa hwarten
författarens eller tidningens namn. Det lästa uppfångades med
begärlighet, och månget mulet anlete började klarna upp derwid.
På detta sätt fortgick det i flera år, under hwilka blott det enda
exemplar af Pietisten, hwarå jag war prenumerant, fanns på den
orten. Omsider började dock utsigterna för Guds rikes framgång
att blifwa ljusare: Man begynte, jemte ett flitigare ransakande
af den heliga Skrift, jemwäl förskaffa sig Luthers skrifter,
hwarförutan en och annan röst lät höra sig, wittnande om den
Korsfäste. Ändtligen wågade jag wid en sammankomst wisa
titelbladet på den skrift, som så öfta uppmuntrat, wägledt, tröstat och
wederqwickt mig och mina wänner. Förundran och glädje
blandade sig om hwarandra, och inom kort hade tio personer tecknat
sig såsom prenumeranter å den förut så mißkända Pietisten.
Fördomen war bruten, och några år derefter blef den kära tidningen
en kärkommen gäst i många hyddor, både inom och utom det
samhälle jag då tillhörde. Och hos många mer allwarliga christna
finner man nu för tiden hela samlingen af Rosenii skrifter.
fan Herren göra, när man, såsom Rosenius, låter Honom styra
och befrämja den sak, för hwilken man arbetar. Sch så få wi
gifwa Honom äran för det goda, som blifwit uträttadt genom
hans utforade redskap på jorden. Lofwadt ware Herrens namn
ewinnerligen! Amen.”
Si
Så banade Herren wäg för Pietisten till allt flera trakter
och hjertan. Wid början af deß tredje årswandring (1844) hade
prenumeranternas antal åter något stats. ”Om den
oföränderökats.
liga rättfärdighet, som de trogna hafwa i Christus”, är från
detta år, ett stönt stycke, deri Rosenius, såsom så mångenstädes i
sina skrifter, klart framhåller, huru wi, som tro, hafwa i Christus
en rättfärdighet, oföränderlig såsom Herren sjelf, helt oberoende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
