Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strider och erfarenheter under åren 1844 1847.
125
broder från brödrariket Norrige, wid namn Stene, som warit
militär men ämnar blifwa missionär; han är nemligen nu på
wäg till Hamburg för att der utbildas dertill. Han är god och
nitist, men mer Arndts än Luthers lärjunge. Sedan jag en stund
samspråkat med honom om både lagens och evangelii mißbruk,
tom en bonde från Mariefredstrakten, som skulle hemta skrifter
och böcker; bonden är en sökande själ. Under det jag ännu ta=
lade med honom, öppnades dörren, och fyra långa, wördiga
hedersbönder från Helsingland inträda (nu war kl. 4). De hade
nyß kommit till staden, frågade, om jag hade tid att tala med
dem, och sade sina namn och sin hemort (Norrala). Namnen
Olof Olofson och Jon Olofson sade mig genast, hwad folk de
woro, nemligen Eric Janssons förnämsta lärjungar, hufwudmän
för bokbrännarpartiet, hitkomna såsom partiets deputerade att hos
konungen begära nåd och frihet för hufwudmannen (Eric
Jansson), som nu åter är gripen och insatt i Gefle fängelse, hwarom
du torde genom allmänna tidningarna wara underrättad. Att
jag ansåg detta tillfälle rart, och att jag wille tala med dem, war
naturligt. Och nu uppstod snart ett samtal, som jag nästan
skulle haswa unnat dig att öfwerwara; det räckte i tre timmar,
eller tilldeß 7-slaget twang mig att gå till en sammamkomst hos
N’s, dit twenne af männen medföljde. Ack, kära wänner, hwad
wi borde wara gudfruktiga, jag menar, dag och natt på wåra
knän bedja: Uti all sanning led du mig, för diefwulens listiga
anlopp, för all willfarelse, för tjusarens matt, beware of milde
Herre Gud! Du torde weta partiets hufwudläror: En
beständig och fullkomlig frihet i oß från synd och anfäktning, samt
att alla andliga skrifter, isynnerhet Luthers, äro skadliga och böra
brännas, bibeln endast undantagen. Då man nu läser eller hör
om, att dessa äro deras påståenden, lägger man ej så mycken
wigt derwid; man tänker, att berättelserna kunna wara
öfwerdrifna och wanställda. Men att nu se de stora, till utseendet
tänkande och ansenliga gubbarna midt i ansigtet förfäkta dessa läror,
att nu höra dem sjelfwa, det war i sanning märkligt. Att höra
dem uttryckligt påstå, att hos den, som rätt med tron omfattar
Christus, är ”föttet genast alldeles dödt”, ”allt inneboende ondt
utrensadt”, hwaraf följer en ”beständig frid och fröjd”, det war
ganska märkwärdigt. Och på samma gång talade de helt redigt,
lefwande och sannt om den första bättringen och trons första
upptomst, så att wi i den punkten blefwo alldeles ense. Men du
frågar: Huru förswara de sina satser? Swar: Med det
slarfattigaste och mest förmånande utkastande af språk, ryckta ur sitt
sammanhang, samt ett skickligt undflyende af all grundlig forskning
i Skriften. När jag framlade de tydligaste bibelord och
bibeleɣempel, flögo de af till ett annat. Talade jag t. ex. om något
helgons synd och anfäktning, en Jobs, Davids, Petri, Pauli, sade
de: ”Ja, då woro de fallna ur nåden, woro bortwikna från Gud”.
”Men Job”, sade jag, ”han syndade, han bannade Gud och sin födel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
