Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strider och erfarenheter under åren 1844–1847.
139
blir andligen död” och ”Den stora willfarelsen upptäckt” äro
äfwen från detta år.
Om sitt arbete stref han straxt i början af året (den 7 Jan.
1847) till Scott: ”I hufwudsaken är allt ganska likt, hwad det
war, då jag sist stref. Endast det att några enskilda personer
kommit till lif, jemte åtskilliga, lyckligare eller olyckligare,
erfarenheter funde tilläggas. Mitt arbete är detsamma. Guds nåd
och wälsignelse är också hwar dag, hwart år ny; fienderna och
hindren äro ock sig lika. Hwad min werksamhet här angår,
tycfes den mer och mer behöfwas; folket ökas i sammankomsterna
och i enskilda besök. På söndagarna hafwa wi nödgats fördela
oß så, att jag förkunnar ordet på söder i den rymligaste lokalen
och A. på samma tid på norr för en mindre samling. Fastän
nu på samma timmar en tredje sammankomst hålles i
Brödrafalen, har jag dock stor trängsel. Likaså är trängseln stor under
weckodagarna. Och werkningarna hafia äfwen wisat sig
fortfara, nemligen ordets werkningar. Wi få wäl icke se några mer
allmänna, massan upprörande; nej, hafwet är djupt i de stora
städerna. Mennistofistaren kan ej uppröra det, utan blott
uppfånga en fist här, en der. Men jag är stundom rädd äfwen för
dessa betraktelser och tänker, att de kunna hafwa någon menlig
inwerkan på mitt hjerta. Sag will bedja och krypa för Herren,
att Han icke tager sin Helige Ande och sin hand ifrån oß. Och
Han, den trofaste Herren, har också fästat stenar wid min hals,
att jag icke stall flyga bort med högmodets och sjelfinbillningens
wäder. Alltsedan år 1840 och till detta år har jag haft en swår
och ofta för mig nedslående strid med en hop af mina bästa
wänner i Norrland, hwilka fördömt och förkättrat mig. Denna strid
flöts förliden wår på det sätt, att de då erkände sitt mißtag samt
sanningen af mina påståenden. Nu sedan deß hafwa
hwarje-Handa andra ”förargelser” widlådat min werksamhet. Härtill
tomma mina egna bittra erfarenheter af det inneboende
förderfwet. Emellertid njuta wi ännu den frihet och leid, som Christus
gaf sina lärjungar, då Han sade: Söken I mig, så låten dessa
gå! Det låter stundom så hotande, att mitt arma hjerta bäfwar,
såsom löf bäfwa i skogen för hårda wäder; men Herren
beskyddar oß. Nyligen haswa wi också i sammankomsten haft besök af
den frejdade romanförfattarinnan fru C-n, som nu skall skrifwa
något om läseri och läsarprester och derför besökt oß för att
hemta materialier; liksom när T-w gick och hörde dig för att
spela jesuiten. Werlden är sig lik och brukar samma wapen,
hånet och begabberiet, som förr”.
Afwen till brødren Hedberg skref han om sitt arbete ett par
månader sednare: ”Ändtligen får jag skrifwa några ord till dig.
Det brinner i mig, när jag tänker på allt, hwad jag försummar,
och litwäl blir det icke bättre. Så har jag ock försummat be
swara ditt sista bref. Dock här sitter den, som mest lidit deraf
och flagat öfwer brådska och hinder och har jag ledigt, så
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
