Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Sjunde Kapitlet.
-
oß skulle göra oß så och så heliga, fromma, fullkomliga
Christus är mäktig och helig; der Han bor, måste en mäktig helighet
finnas; det war icke wäl med mindre. Korteligen, det lutade ice
litet åt Erik Jansenistiska willfarelsen. Mitt förnämsta och
idkeliga yrkande war, att Christus är både mäktig och swag uti oß,
allt eftersom det Honom behagar, och wi för tillfället få nåd att
tro; widare, att Christus icke brukar allmakten utan werkar
enligt nådens lagar, med nådens medel, i nådens rike — och
ändtligen, exemplen och bekännelserna af de heliga i den heliga Skrift.
- De flesta genom hans meningar oroade äro nu återkomna
till det gamla goda Guds ord (si, då det wärst stod på, blef
Luther osmaklig), men en är ännu i djupt mörter, hardt nära
död genom denna affär. O, jag såg nu för ögonen den galatiska
willan: icke förkasta Christus och tron, men lägga något dertill,
som skall fullkomna werket; icke åtnöjas med den helgelse, som
kommer af tron och sedan af den Helige Ande genom allt Guds
ord underhålles och fostras, utan lära själarna ett nytt företag,
ett särskildt företag för att warda heliga, nemligen: tro, att
Christus will och förmår göra dig ren, stark, helig o. s. w. Jag
medgaf beständigt, att denna sednare tro också på sin plats är
god, nemligen när en enfaldig själ mißtröstar om möjligheten
att någonsin blifwa qwitt en wiß syndaboja liksom det en
annan gång, t. ex. då jag är fattig, fordras att tro, det Gud
kan föda mig; då är jag förföljd, tro, att Gud kan förswara
mig och slå mina owänner o. s. w. Alla dessa slag af tro äro
goda frukter af den saliggörande tron; men - helgelsen, den är
ice en frukt af att tro helgelsen, utan att tro på Christus
såsom wår rättfärdighet, och består uti alla de frukter, som deraf
följa, äfwen all slags förtröstan på Gud. Nu, du förstår, hwarest
stridsfrågans medelpunkt ligger. Emellertid war striden ganska
obehaglig, bekymmersam, ithy jag fruktade för den färe brødrens
lif. Men jag har anbefallt honom åt Gud. Och nu härom
nog. Gud hälle oß hårdt wid ödmjukheten, att wi förblifwa
barn wid Striftens och Andens lärostol. Förnuftet är ett
wildswin i Herrens åker. Hamberg torde nu wara på Röda hafwet
eller kanske ända till Indien kommen. D, hwilken älftlig
personlighet hos den brødren! Jag skulle få stor sorg, om han helt
fore wilse ifrån sanningen. Gud, Gud, du wet råd! Men säg,
färe broder, när du nästa gång skrifwer, dina tankar om detta,
som jag nu berättat.”
―
Det i många afseenden för Rosenius minnesrika året 1846
war tilländagånget. Under det följande året stref han i
Pietisten ett swar på frågan: ”Huru skall ett sannt Andens lif både
erhållas och i själen bewaras?” Några tröstligt underwisande
stycken: ”Alt i alla Christus;” ”De sanna christnas saliga frid”;
”Christus förlorad och dock icke förlorad”; ”Christi rike ett
förlåtelserike” m. fl. följde derpå. ”Huru en trogen själ affaller och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
