Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Sjunde Rapitlet.
nåd, wi hafwa att berömma för närwarande, att folket hungrar
efter evangelii ord, och äfwen åtskilliga märkbarligen erfara deß
kraft. Men jag måste sluta. Som jag nu tror, att du förstår
äfwen min driffjeder, bör du lika wißt och fast tro, att jag ej ser
iйa på den nämnda föreställningen af dig, utan att det nu är
till fullo klart.”
Wi hafwa genom Rosenii bref sett, huru den lilla hopen af
troende i Stockholm, hwilken efter Scotts afresa höll sig samlad
omkring honom och år efter år tillwärte, sedan engelska kyrkan
blifwit stängd, kom tillhopa till gemensam uppbyggelse än här och
än der hos någon af de wänner, som kunde och wågade för dem
öppna sitt hem. På detta sätt samlades man wid ordet nästan
dagligen. Alltsedan uppträdet af den 20 Mars 1842 hade
likwäl förbittringen emot dessa samlingar warit stor och allmän,
och der förbittringen genom en eller annan orsak gifwit wika,
rådde stor fruttan såwäl att deltaga i dem som att för dem
öppna fina rum. En och annan huswärd förbjöd till och med
en troende hyresgäst, att haswa dessa sammankomster hos sig.
Man fruttade för wåldsamheter af en upprörd folkmassa. De
hade icke heller aflupit utan oroligheter, ja till och med yttre
wåld. Icke nog med att man wit utgåendet från en sådan
andaktsstund icke sällan helsades af oqwädingsord och allehanda
försmädelser, ja till och med att åtskilligt kastades efter de utgående;
det hände äfwen, att sjelfwa den fredliga betraktelsen wid det
dhra bibelordet stördes af högljudda hurrarop utanför, en inkastad
sten eller af inträngande, larmande menniskor. Särskildt hokande
war det uppträde, som föreföll en afton wid en sådan
sammankomst på söder, då dörren till salen af en stojande, smädande
mennistomassa bröts upp, och några grofwa karlar rusade in i
rummet. Rosenii lugna hållning och allwarliga ord höllo dem
likwäl tillbaka, och efter en stund såg man dem åter begifwa fig
ut, så att sammankomsten kunde i ro afslutas. Utanför och i
trappan trängdes och hotade dock en smädande hop, som tycktes
wänta att på de utgående och särskildt på ”läsarpresten” få släcka
fin förbittring. Huru skulle man nu, då hwar och en måste
begifwa sig hem, wåga sig ut ibland dessa? Mången ansåg detta
lifsfarligt. I denna stund af twekan och oro öppnade en af de
närwarande wännerna en förut icke begagnad dörr åt motsatta
sidan, hwarigenom Rosenius och den något skrämda lilla skaran
genom en rad af rum, hörande till annan wåning, och utför en
annan trappuppgång oantastade nedkommo på gatan. Här
möttes de wäl af några stojande män och qwinnor; men de
wildaste ibland fienderna fingo litwäl icke weta af, att den lilla
hopen på detta sätt undkommit, förrän det war för sent att
förfölja den.
I bref till Scott, för hwilken Rosenius berättade hela denna
händelse, stref han widare: ”En dag derefter hemtades jag med
häst till polismästaren, som på det omständligaste frågade om allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
