Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Sjunde Kapitlet.
slogo igen porten. Några af de närwarande wännerna befriade
honom litwäl snart ur fiendernas händer.
Fastän Herren wid detta och dylika tillfällen gaf Rosenius
lugn, frimodighet och besinning, afgingo dock dessa yttre
wåldsamheter för honom icke alltid utan inre anfäktning. Derom
wittna följande ord i bref till en wän: ”Wet du, jag hade i
söndags en egen, en nästan owanlig frestelse af hemft
menniskofruktan, bäfwan för pöbelupplopp och kroppslig mishandling.
Besynnerligt! Några yttre orsaker wet jag wäl, men ej
tillräckliga för en sådan anfättning, utan jag märkte ändtligen, att det
war ett kraftförsök af sjelfwa djefwulen. Men hastigt strålade
Guds ljus in i min själ wid en liten erinran af Agatha om
wår ”himmelste Fader”. Blott de orden, o, hwilken
salighetspil! Jag läste äfwen sedan en psalm af David. Helt osökt föl
den 25:te upp. Jag hade tänkt på, huru ensam jag är, utan
något menftligt skydd, sjelfwa regeringen kan ej försäkra mig
derom, alla haswa blott ord. , huru passade och smakade
då ej denna psalm, särskildt den 16:de versen, på hwilken ögat
först föll: ”Wänd dig till mig och war mig nådelig; th jag är
ensam och eländig”. Nu är jag åter glad. Men så der äro wi,
swagą, ömkliga. Bed Gud för mig!”
Afwen andra yttre swårigheter, ”förargelser”, hade den lilla
församlingen att erfara. Härom stref Rosenius den 6 Sept. 1847
till en broder i södra Swerige:
”Lofwad ware Gud, som håller eder wid lif, wid tröst och
wid matt. Du skall dock fänna, att du nu har ett lif, som står
i fara att förderfwas eller utdö. Ditt förra stod wißt mer jemt
och fast. Gud ffe lof, äfwen of bewisar Herren barmhertighet.
Wi lefwa utan stora förändringar på det sätt, som du då wet.
Ja, på wißt sätt har detta år warit något särdeles för de
”förargelser”, som welat hopa sig på wår wäg och förwirra den
förwirrade werlden ännu mer. Men på samma tid har dock hopen
af dem, som tro, blifwit allt större; så har ock antalet af dem,
som lyßna till ordet, ganska mycket ökats. Jag nämnde förar=
gelse. Ja, utom det att den arme C., som först warit
wansinnig ett år, wid en tid af förbättring började wara med oß på
wåra sammankomster och, sedan han fått förordnande till ** och
warit der fjorton dagar, återkom wansinnig igen, och wi fingo
skulden, fastän hofrätten hade med sitt förordnande betygat, att han
då war flot, när han for ifrån of - utom detta, så har en
olycklig, af djefwulen hårdt besatt qwinna, som i alla
tider_brufat, då hon blifwit retad, falla i konvulsioner och fara ut i
förfärliga ord och åtbörder, börjat gå med oß och flera gånger gjort
oro i församlingen genom konvulsivista åtbörder, hemska tal och
gestikuleringar. En annan, som länge warit genom lögn och
smädelser ett ogräs, utbröt en gång i en mindre sammankomst
på en söndagsmorgon i hätska ord o. s. w. Men wår Gud är
så stor, att Han wisar, att hans sak ändock skall gå framåt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
