Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Sjunde Kapitlet.
o. f. w. Detta gjorde genast starkt intryck på församlingen; men,
hwad tycker du? då allt war slut, och folket uppstod att gå ut,
framträdde den arma menniskan och uppenbarade sig sjelf, ropade
wildt och ohyggligt, särskildt på A., påstående, att han förtalat
henne., hwilket obehagligt uppträde! Men hwad skulle man
göra? Wäl har hon sedan lupit omkring och bedt om förlåtelse,
men jag tänkte: Hwad skall blifwa häraf? De oerfarna,
oförständiga nybörjare, de stola tro, att här är ett satans rike och
ide ett Guds. Men lärorikt har det warit att nu efteråt erfara,
huru här tyckes blott hafwa händt, hwad som står i Apg. 5: 11.
Märkligt war ock, att nu skedde, hwad jag, A. och några andra
så ofta önskat och talat om, men ej wetat, på hwad sätt wi
wisligast skulle kunna utföra, nemligen att stilja detta ogräs ifrån
of, om wi skulle följa Matth. 18: 17 och öppet warna
församlingen, eller huru. Detta blef dock aldrig af, utan wi förnummo
blott, huru en och annan, som börjat höra ordet, upphörde i
följd af några lögnsagor af denna person, som tycktes gå med
blott för att genom förwändningar af uttryck skada saken. Nu
stedde, hwad wi önskat, hon blef uppenbar; och detta på det sätt,
som står i Matth. 26: 21-25, eller det sätt Christus brukade
att blotta Judas. Men nog. — Till förargelser kunna ju ock
räknas de lögner, en T-m skrifwer, såsom att fyra af oß blifwit
swagsinta; ehuru jag icke wet flera än C. samt en piga, som dock
aldrig warit af oß, utan bløtt (några gånger) gått till oß. Men
i allt detta öfwerwinna wi genom honom, som oß älskar, be=
warar och wälsignar. Herren är det!
Ett älskligt drag af ödmjukhet, brödrakärlek och det
innerliga förhållande, som egde rum emellan Rosenius och den lilla
troende staran, samlad omkring honom, framstår i ett sednare
bref till Hedberg, skrifwet den 26 ft. 1847:
”Nu genast till sak. Klockan är 6 på morgonen, och
jag har redan haft glädjen förwissas om samma nåd, som jag i
går hade, den nåd, som är hwar morgon ny, att Gud dock är
Christus wår ewigt milde Fader, som sjelf tagit of fig fielf
till barn efter sin wiljas goda behag. Gud ware pris och lof
för sin outsägliga gåfwa, sin ewiga trohet. Din torre, fattige
broder har på en wecka haft litet mer tro än på en tid förut;
men ändå måste jag säga, att min tröst och frid består i att tro,
icke i att se eller förnimma. Jag wet icke, hwarföre Gud
håller mig på så torr och ödslig region. Jag läser, talar, strifwer
och tror werkligen de största, obegrundligaste nådesanningar,
fröjdas af deras ewiga wißhet och pålitlighet, wille ock så innerligt
gerna en stund behålla en mer kännbar smak och saft af dem.
Men nej! Jag försöker i min barnslighet hålla Honom fast i
fänslan nej, Han liksom rymmer mig ur händerna. Deremot
får jag ofta och starkt känna, hwad jag icke wille, ja, synd och
ffam under tiden och en ömflig wanmakt. D, huru underligt,
men huru sannt och träffande förutsagdt! Wårt lif är fördoldt
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
