Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ären 1848-1850.
155
huru hjertligen wille jag tacka dig! Allting gör du wäl, sörjer
och lagar, att allt blir wäl...
”Du frågar om läsarena i Norrland. Jag hinner ej
mycfet säga, men det du i brefwet yttrar dig tro om dem, är gan=
sta träffande, nemligen att de i Helsingland ledas af prester och
äro, delwis litwäl, lutande åt Schartaus lära, andra mer evan=
gelista, men swaga, klena, lata, i följd af deras quietistiska lif
under lärarenas ledning. I den högre norden, der de nära sig
sjelfwa med sin Luther till tolfare, yttrar sig mer kraft, lif,
rörelse, fasthet wid sanningen. Der arbetas nu för de ”gamla
böckernas” återfående”.
Hedbergs swar och det sätt, hwarpå han upptog Rosenit
broderliga råd i afseende på hans wid denna tid utkommande
skrift ”Werklärans wederläggning”, tyckes hafwa synnerligen_fröj=
dat Rosenit för Andens nådewerk i själarna städse öppna sinne.
Den 12 Maj stref han åter till Hedberg: ”Ditt sista, mycket
färkomna, mycket älskliga bref hade jag länge sedan bort beswara;
men min wanliga brådska har förorsakat dröjsmålet. Din glada,
lefwande trosbekännelse, dina pröfningar, som du der meddelar,
och ditt, mig djupt förödmjukande, christligt medgörliga finne
allt har warit mig till uppbyggelse, de twå förra
omständigheterna äfwen för många andra. Om du icke mins, hwad jag
åsyftar med den tredje, så war det ditt swar på mina tankar om
ett par punkter i ”Werklärans wederläggning” och det sätt, hwarpå
du upptog, hwad jag derom hade yttrat, om hwilket sätt
apostelen säger i sin beskrifning på den wisdom, som är ofwanefter,
att den ”låter säga dig”. Wi äro här wana wid båda delarna: de
som äro af Gud, de låta i allmänhet säga sig, ehuru ofta med
stor kamp för fött och blod; men wåra wederparter, äro de ock
än så hyggliga eljest, wisa sig dock äfwen i de klaraste mål
enträtna mot sanningen och förråda, att deras wisdom är jordist,
töttslig och ”diefwulft”. O, färe broder, när jag tänker både på
det ena och det andra, som Herren gjort med dig, hwarom ock
fista brefwet bär wittnesbörd, will jag hjertligen och wälbetänkt
tillropa dig: Gläds, min broder och håll det du har! Får satan
in- och utifrån anfätta dig, undra icke; måttlig sorg skall du
hafwa. Han kan icke fördöma, icke heller beröfwa dig det du har.
Jesus, den store Fåraherden, säger: Ingen stall rycka dem útur
min hand; th Fadren, som har gifwit mig dem, är större än alla.
Jag, arme stackare, har wäl så mången gång ansett det förbi
med mig; och ännu sitter jag likwäl här under hans wingars
skugga, som jag begärar. Om man nu endast kan bibehållas 1:0
i ödmjukhet, i andens fattigdom (ty ”Gud står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka gifwer Hàn nåd”); 2:0 i ett, om än så
uselt, trosbidande, icke otrosbidande såsom de kainista helgonens,
nej, utan ett fasthållande af nådelöftena i stormen och mörkret,
såsom de hwilka ligga för antar i swår storm så är det
omöjligt, att wi ftola förgås. Ty det hoppet, som har sitt ankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
