Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Attonde Kapitlet.
fästadt på den klippan Christus, låter icke komma på skam. Jag
wet, att du wet och lärer andra detta; men jag wille så gerna
säga dig ett godt ord, der du går, der jag ser dig i en wiß en=
samhet, liksom jag, med dina kindpustningar af satans ängel.
”Ensamhet”? Ja, färe broder, wi som stola anses för andras ledare
och tröstare, wi gå såsom ensamma; ty oß wågar ingen trösta,
ménande alla, att wi äro sådana hjeltar i tron, att ett godt ord
till of wore att gifwa bagarbarn bröd. O, wi stackare! Det är
ganska underligt med en christens lif. Emellertid har den gode
Herden och wåra själars biskop lofwat särskildt fordra de
lamdigra.
”Men jag måste skynda. Jag borde nemligen äfwen
meddela dig åtskilligt från wår nyß tillryggalagda fröjdfulla
påfthögtid. Lofwad ware wår dödade och uppståndne Herre. Han
har warit när oß uti sitt ord, fröjdat och uppwäckt wåra
hiertan, så att wi ofta blifwit brinnande. Afwen jag, som går i
mörker, otrons och sjelf-uselhetens mörker nästan beständigt, har
warit storligen fröjdad. Afwen hafwa wi på de sednare måna-=
derna haft glädjen se flera själar komma till lif och somliga til
wäckelse. Ja, Gud ware loswad. Under allt detta äro fienderna
sig lika. De se de mest talande exempel, och ingenting hjelper.
Såsom jag till någon del meddelat i Pietisten, så är ock i
Landsorterna här och der en ganska wälsignad tid. Och detta
allt midt under det wi i det hela, i werlden, haswa de bistraste
tider. Eller hwad säger du om tiderna? Gud förbarma fig.
Rättnu håller jag Ryßland politiskt lyckligast. Men kanske wi
få icke tala om detta. Wi kunna icke heller så mycket säga, förrän
det utwecklar sig. Men mig synas tidstecknen hemska och tiden
oerhörd; th det lilla jag känner af allmänna historien, har
werlden icke förr sett en tid af så allmän upprörelse, då hela wår
werldsdel brinner af uppror och örlig, och intet land finns, der
ice blod flyter eller nyß flutit - om icke Ryßland”.
Wi weta, huru den oro och jäsning, som under detta år
herrskade i nästan alla Europas länder, sträckte sig delwis äfwen
till wårt land och gaf sig luft i de bekanta marsoroligheterna i
Stockholm, hwilka icke kunde stillas med mindre, än att blod
måste flyta. Uti bref till Scott (af den 11 April) skildrar
Rosenius dessa tilldragelser och omtalar äfwen en liten
omständighet derwid, hwilken här må finna ett rum: ... ”Under det att
stjutandet började, wißte jag så litet deraf, att jag efter
wanligheten hade en sammankomst här på norr; och när denna slutade
(fl. 7), började wi höra gewärsskotten. En af wännerna, en
man, som bor i staden, kom på wägen till sitt hem att gå så
nära massan, att han såg en man, nyß stupad i sitt blod,
liggande på gatan med ansigtet i smutsen. En annan, träffad
af en kula i bröstet, ropade i förskräckelsen: ”Jag tror, att en
kula fastnat i rocken”, men erfor snart, att den tagit djupare, och
sjönk ned i sitt blod. Och detta war swenska medborgare! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
