Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Åttonde Kapitlet.
”haft glädjen se Herrens werk på själarna och under ordets
förkunnande sjelf fått fin del deraf”, säger han: ”Du ber mig
upplysa om förhållandet med M. och hans berättelser. Men kanske
det redan är obehöfligt, kanske du redan fått ljus i saken. Det
låter så illa, när man omtalar, hwad mindre godt är hos en,
som i allmänhet har en god bekännelse, ja är en älsklig röst i
wåra dagar. Jag will derföre hellre tala några ord om
hufwudfrågan eller den läromening, hwari några af oß gjort honom
motstånd. Det är den f. t. chiliasmen eller läran om ett
tusenårigt fridsrike på jorden, der intet ondt är qwar, der alla äro
heliga, ingen är otrogen. Denna lära, ehuru ny och oerhörd
för dig och wännerna här, är litwäl wißt icke ny, utan en gam=
mal judist mening, som i kyrkohistorien är widlyftigt beskrifwen
och i den af judar och hedningar först samlade kyrkan ofta
omtwistades, tilldeß en man, Dionysius af Alexandria, så kraftigt
wederlade den, att den sedan aldrig fått rätt insteg. För några
dagar sedan woro wi nu tillsammans några wänner, omkring
tretio personer och äfwen ett par prester, för att bekämpa den
nya meningen. Egentligen war det de båda presterna Janzon i
Kisa och wär Janzon här, som både började och slutade. Hwad
jag sade war förnämligast följande: Chiliasmen har egentligen
sin grund i menniskans djupa, oändliga benägenhet att wilja se
med ögonen, icke se Herrens herrlighet i tron, utan se efter det,
som synes, och derföre ”förargas” i Christus, efter Han icke har
den stapnad, som kunde behaga of (Ef. 53: 2). När man då
icke kan förstå, huru herrlighet och uselhet kunna stå tillsammans,
synd och rättfärdighet, död och lif wara förenade, faller man på
det orådet att tyda språken om det herrliga på en tid, en person
och språken om det eländiga på en annan person, en annan tid.
Wi haswa en stor öfwer hela werlden utbredd warning för detta
sätt att tyda Striften, nemligen uti judarna, som blott derföre
förkastade Herren och icke kunde känna den tid, deruti de woro
sökta, emedan de sågo, att Han skulle wara herrlig, och wille
icke förstå, att densamma skulle wara den allramest föraktade och
wanwördade, full med wärk och krankhet (Es. 53: 3). Så göra
ock de äfwen med bruden, kyrkan, hwilka säga: Herrens tid
är ännu icke fommen, utan wänta och wäntä, såsom judarna
wänta i otro efter Brudgummen. Bruden får sjunga samma
wisa som Brudgummen: Salig är den, som icke warder förargad
i mig. Andtligen tillade jag: Alla de språk, som chiliasterna
anföra om sitt wäntade rike, hafwa stora heliga i alla tider funnit
fullbordade i dem, som tro. Upplysta toltare fordom och nu
hafwa utan swårighet så förklarat dessa, utan att gifwa stöd åt
en lära, som raft strider emot en hel mängd klara språk. Wi
få aldrig på de dunkla språken bygga en lära, som strider emot
de klara. Detta war det hufwudsakligaste, jag då yttrade....
”Men innan jag lemnat detta ämne om det tusenåriga
riket, will jag blott tillägga, att hufwudorsakerna, hwarföre det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
