Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Åttonbe kapitlet.
börja med att erkänna fel och bedja om förlåtelse för mitt
dröjsmål att ftrifwa. Men jag har ock aldrig haft så många och
mäktiga hinder. Stockholm har denna sommar warit mötesplats
för många och stora religiösa händelser och personer, som upp=
tagit tankar och tid. Att midt i denna hop af rörelser och
resande ensam answara för de twå tidningarna, har warit mig
ganska swårt. Men nu genast till sat. Du lärer wißt af tid=
ningarna känna det mesta af, hwad som rört sig inom det
religiösa området; äfwen har du hört om det bittra och fiendtliga
finne, som nu i alla tidningar från werlden uppenbarar sig. Jag
fan i korthet säga, att jag aldrig uppleswat en sådan tid som
nu. Sa oupphörliga utfall emot Christi flena hjord, så allmän
strid, forskning och, med ett ord, rörelse som nu har jag aldrig
förr stådat. Jag will ock nämna, hwad som warit medlen och
orsakerna till dessa strider. Först har, som jag förr skrifwit,
Herren ”gjort sitt werk lefwande” mer och mer, eller börjat här
och der tända den heliga elden. Detta har först under åren allt
mer förmånat och förbittrat werlden. Så har man äfwen i
landsortstidningarna hört klagan om ”läseriets epidemi”, såsom i
Westerås, Upsala, Strengnäs, Eskilstuna, Örebro m. fl. ställen.
Omsider sammanstötte här i Stockholm twå widt bekanta
storheter, hwilka hwärdera på sitt sätt gjorde stort allarm i lägret:
Wieselgren och Jenny Lind. Wieselgren med sitt predikande om
den inre missionen och Jenny Lind med sitt fördömande af
werldens allrakäraste nöjen. Wieselgren uppnådde wäl icke egent=
ligen sitt mål. Han hoppades uppå furstar, och det blef ock
furstarna, som gjorde hans werk om intet, då den begärda kongl.
sanktionen på de för föreningen uppgjorda stadgarna nekades.
Han företog sig det alltid fruktlösa wertet att bringa werlden i
harnest mot sin furste (”werldens furste”), d. ä. han wille wäcka
nitätskan för den inre missionen äfwen hos werldsmenniskor,
oomwända, döda werldsmenniskor, ja ställa sådana i spetsen för
safen. Ett annat mißtag härwid war wäl ock det beslutet, att
man såsom missionärer icke skulle utsända annat än prester. Nu
förstås wäl, att i wåra närwarande statskyrkliga förhållanden
funde intet annat i stort och för werlden synligt tillåtas.
blott de trogna med några utsända kolportörer skulle werka för
denna sak, det war för ringa att tala om. Alltså är sjelfwa
saken till intet worden. Men hwad som dock uträttades war, att
sjelfwa den idéen, sjelfwa frågan om missionärers utsändande
inom wårt rena evangeliskt lutherska land har på det
kraftigaste och offentligen i många tidningar betygat inför werlden,
att det står illa till i landet, ja, såsom det i en tidning skrefs,
att den inre missionens sällskap med detta företag förklarat, att
wi alla, som icke äro ”läsare”, äro hedningar m. m. Nu,
samtidigt med den inre missionen kom äfwen Jenny Lind till
Swerige och blef till icke mindre grämelse och förbittring. Man kan
tänka, då den stora de ephesiers Diana icke blott bestämdt wägrar
Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
