Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Nionde Kapitlet.
på denne Herren, stola icke bekymras utan blott tacka och bedja.
Då så mycket är taladt och strifwet om religionsfriheten, både
för och emot, både ur ordet och efter förnuftet och erfarenheten
af deß frukter, wore det ice wärdt att med detta inskränkta
utrymme gå in på det wida fältet, utan wi fästa allas
uppmärksamhet wid det, som är säkrare än allt, nemligen att hwad Gud
gör, blir det bästa. Dem, som hafwa Gud kär, tjenar allting
fill det bästa, äfwen då Gud tillsänder det, som i sig sjelft är
ondt, till straff och tuktan för ett folk, såsom kriget, pesten,
förföljelsen, orättwisan, förtrycket; men det Gud gifwer i nåd och
på de trognas böner, det är för alla menniskor och i alla
affeenden det bästa. Låtom oß derföre blott flitigt bedja i denna
tid. De som weta, huru mycket Gud gör för de trognas böner
äfwen åt ett helt folk (se 1 Mos. 18; 2 Mos. 32; Dan. 9), och
förstå, hwilka förwånande wigtiga frågor för wårt land, wåra
barn och all framtid, som i dessa dagar skola afgöras i
ständernas rådsalar, de borde wißt denna tid hålla bedjande händer
mot himlen, såsom Moses gjorde, medan striden pågick. Latom
of icke sofwa utan waka och bedja!”
Frågan om det ifrån konungen utgångna förslaget om
religionsfrihet diskuterades, som sagdt war, af de fyra riksstånden.
Tre af dessa, adeln, presterskapet och bönderna, förkastade
emellertid det kungliga förslaget, hwarigenom saken för denna gång
syntes afgjord. Påtryckningen af det genom tiden mäktigt
gående frafwet på en förändring af det gamla konventikelplatatet
föranledde likwäl, att frågan ytterligare lemnades till behandling
åt lagutskottet, hwilket då utarbetade en ny konventikellag. Om
dessa ”de kyrkliga frågorna wid riksdagen” skref Rosenius åter i
n:o 2 af Pietisten för 1858:
”Det är för denna gång slut med riksdagens arbete på de
kyrkliga frågorna, och resultatet af detta wigtiga arbete är
följande: 1:0 att ritets ständer ogillat Kongl. Maj:ts proposition
om utwidgad religionsfrihet utan att kunna blifwa ense om
något annat förslag; 2:0 att ständerna för sin del upphäft det
gamla konventikelplakatet och beslutit en ny konventikellag samt
en författning, som berättigar att wid dop och nattwardsgång
anlita annan prest än sin egen församlings; och 3:0 beslutit en
underdanig skrifielse till konungen om tillåtelse för dem, som så
önska, att få begagna de s. t. ”gamla böckerna”.
”Den punkt, wid hwilken de flesta christna fästa wigt, är den
om andliga sammankomster, eller den nya konventikellagen;
derföre wilja wi blott om denna yttra några ord. Och hwad
skola wi då säga? Wi se nu ständerna önska, att det gamla
konventikelplafatet ändtligen måtte få sin död, sedan det i mer än
ett och ett fjerdedels århundrade tjenat till att plåga och bekymra
så många fromma själar inom wårt land och gjort, att de
laglydigaste undersåter, som helst welat wara all menfflig ordning
underdaniga för Herrens skull, warit twungna att just för Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
