Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Nionde Kapitlet.
år, med de glädjande orden: ”Det är nu lofligt att församlas
i Jesu namn! Utan twifwel är det redan bekant för de flesta
christna inom wårt land, att konungen nu till gällande lag an=
tagit och sanktionerat den nya konventikelförordningen af sistlidne
riksdag. Måtte nu alla med ödmjukhet och gudsfruktan
anwända den frihet, som är oß äfwen i lag tillerkänd! Annars blir
friheten endast skadlig och ger den lata och ostadiga naturen blott
ny anledning att förakta det goda, hwarpå en mera rik och öp=
pen tillgång gifwes. Ja, måtte Herren Jesus, den store gode
Herden, sjelf bewara och sköta sin klena hjord, såsom den
betarfwar! På Honom trösta wi. Ware Han of alla nära och
nådelig. Amen”.
För att mer i sin helhet kunna anföra något om ett af
denna tidens orosfrön, det gamla konventikelplakatet, och deß
ändtliga upphäfwande, samt wisa, hwad Rosenius yttrat i denna
fråga, hafwa wi blifwit förda långt framåt. Wi måste nu gå
något tillbaka för att se något om det andra orosfröet i denna
tid, införandet af de s. t. ”nya böckerna”, och de ännu mera
betänkliga föndringar, till hwilka det ledde. Genom att anföra
några af de många bref, Rosenius skrifwit med afseende på dessa
söndringar, skola wi allraklarast wisa hans förhållande till de
separatistista rörelserna.
Under flera år hade de ”nya böckerna” (handboken af 1811,
psalmboken af 1819 och katekesen) gjort oro bland wäckta och
troende, synnerligen i Norrland. Så länge både de nya och de
gamla böckerna fingo begagnas, afgick dock saken temligen lungt;
men då bruket af de gamla böckerna slutligen förbjöds, uppstod
mångenstädes mißnöje och oro, hwilket ändtligen ledde till
föndringar. Från många trakter af landet ingingo då till
regeringen petitioner med anhållan om frihet att begagna ”de gamla
böckerna”. Då Luleåböndernas begäran härom, hwilken tidigast
(wid riksdagen 1844) inlemnades, blifwit afslagen, sände de twenne
ombud med samma bön till regeringen. I följd häraf infordrade
konungen ett utlåtande om de nya böckerna af de båda
konsistorierna i Upsala och Lund. De theologiska fakulteterna erkände
wäl brister hos de nya böckerna, men ansågo likwäl dessa af
mindre betydénhet. Man gjorde i följd deraf ingenting wid sa
fen. Då nu Luleåbönderna några år förgäfwes wäntat på swar,
utgingo de år 1848 ur kyrkan, organiserade sig till en särskild
församling och tillsatte sjelfwa sina lärare att förkunna ordet och
utdela sakramenterna. Så uppkommo de tre första
separatistförsamlingarna i landet, i Luleå, Piteå och Skellefteå. ”Hwad
skall man wäl säga härom?” så frågade och undrade mången
djupare tänkande wid denna tid; så torde mången ännu undra.
Till swar på denna fråga skref Rosenius i n:o 2 af Pietisten för
1849 några ord, hwilka här må finna rum, så mycket hellre som
de uteslötos wid omtryckningen af de äldsta årgångarna.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
