Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii förhållande till de separatistiska rörelserna i landet. 185
-
”Om någon försigtig och tänkande själ ännu så frågar”,
skrifwer han ”och icke hwar och en redan fällt fin dom, må ett ord
derom yttras. De, som utträdt ur kyrkan, stå med sin handling
inför många domstolar: Det allmänna omdömet har sin dom
deröfwer; wår kyrkostyrelse och regering har sin dom; deras eget
medwetande har sin dom; och den i himlen bor fäller ock sin dom.
Nu det allmänna omdömet fänner hwar och en. Hwad
regeringen åter kan göra häråt, är swårt att förutse. Men att
deras egna samweten gilla, hwad de gjort, är wäl knappt att betwifla;
ty man kan icke se, huru de kunnat taga ett steg, som plägar
medföra så mycket obehag och oro för köttet, utan att de drifwits der=
till af sina samweten. När det en gång blifwit deras djupa
oryggliga öfwertygelse, att det wore deras pligt att skilja sig från den
tyrka, som icke har allt rent och riktigt, ja att qwarblifwandet i
den kyrkan wore att förråda Christus och hans sanning och att
understödja lögnen, så kunde de ju icke annorlunda göra, än de
gjort. De haswa således, änstönt wilseledda af mißförstånd,
handlat efter sina samweten och ”gjort det Gudi”. Och uti alla
sådana frågor, der uppriktiga själar, som werkligt blott wilja weta
Guds wilja, litwäl fatta olika meningar och handla hwär efter
fin mening, der gälla apostelens ord: ”Den ene tror, att han
må allehanda äta; men den som swag är, han äter kål. Den
der äter, han förakte icke honom, som icke äter; och den som ice
äter, han döme icke honom, som äter; ty Gud har upptagit
honom. Ho är du, som dömer en annans tjenare? Den ene gör
åtskilnað emellan dag och dag; den andre håller alla dagar lika;
hwar och en ware wiß i sitt sinne. Hwilken som aktar någon
dag, det gör han åt Herren; och hwilken icke aktar någon dag,
han gör det ock åt Herren” (Rom. 14).
”Men hwari deras mißförstånd bestå, derom wore mer att
säga, än utrymmet nu medgifwer. Icke bestå de deruti, att de
anmärkt fel i de ”nya böckerna”; nej, de äro icke heller de enda,
som haft ljus att se dessa feläfwen ansedda lärda och en stor
hop upplystare prester haswa länge flagat öfwer dem. Twenne
wåra mest utmärkta theologie doktorer haswa ock derföre företa=
git en rensning i nya psalmboken för att åtminstone borttaga
det mot evangelii sanning mest stötande. (Deras bearbetade
psalmbok torde snart utkomma). Det är således äfwen från
fyrfans höjder offentligen erfändt, att det icke står wäl till med nya
psalmboken. Och huru war detta möjligt, när hon till en stor
del är författad af opånyttfödda lärare och snillen? Hon är den
yttre blandade kyrkans foster och henne så lik, som någonsin
dottren sin moder. Nej, deras mißförstånd bestå förnämligast deruti,
såsom redan är nämndt, att de mena, att dopet beror af de
ceremonier, hwarmed det förrättas. Deremot bör hwar och en weta,
att dopet består endast af Christi ord och wattnet. Hwad
menniskor behaga sätta före och efter, eller med ett ord allt hwad som
widare i dopet förekommer, gör detta hwarken bättre eller sämre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
