Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Nionde Kapitlet.
Från 1856 hafwa wi ännu ett bref i denna fråga, skrifwet
till bröder i Hudikswall. Derur blott följande:.... ”När wi
likwäl hafwa dessa nådemedel (ordet och sakramenterna), så
kunna wi lefwa, och så hafwa wi Guds rike, och ”Guds rike
wi behålla.” Detta är ock det enda wigtiga. Här är den
punkt, deruti wi något stiljas, nemligen att I fästen eder
mera wid det kyrkliga, och wi mena, att det kyrkliga alltid
är ströpligt och wanskligt och föränderligt, och fästa of mindre
derwid, utan åtnöjas, att wi hafwa Konungen på Zions berg
och hans makt, hans trohet och kärlek, hans ord; wi hafwa
den gode Herden och hans hulda närwaro; och Han förer oß
på en grön äng och till frist watten; ja wi sjunga litet på
den 23:dje psalmen Davids: Herren är min Herde, mig skall
intet fattas... Men nu är det wår mening, att wi funna
taga sakramenterna i statskyrkan och själafödan ur Guds ord
i wåra hus, och så under bön förbida, hwad Herren
görandes warder. Då jag ser, huru i Westerbotten och Norrbotten
de, som utgått från statskyrkan, mer och mer börjat
återwända till den grundsats, jag här uttalat, och deras små
församlingsanstalter blifwit upplösta, så tror jag, att det wore
mera till frid tienande, till själafrid i Gud och till
förbättring, att icke hålla så hårdt på kyrkoanstalt, utan att I blott
uppbyggen eder inbördes med Guds ord och anropen den gode
Herden, att han tager sig eder an såsom en klen hjord,
hwilfen dock är honom täck och af Honom omhuldad och wärdad;
så skall Han ock bewara eder i alla frestelser och föra eder till
det ewiga goda i himmelen”....
Wi förstå, huru med det widsträckta förtroende Rosenius
åtnjöt, bref, sådana som dem wi här anfört, hafwa fått tjena
att upplysa de okunniga, öfwertyga de willrådiga och lugna de
upprörda, och huru han sålunda under den jäsningstid, i
hwilfen han lefde, fått, såsom wi förut sagt, wara ett medel i
Herrens hand, att icke swårare brytningar i wårt land inträffat,
än hwad som ffett. År 1859 stref han i n:o 5 af Pietisten
ytterligare emot utgåendet från kyrkan.
Till slut må wi här blott anföra en liten händelse, som
icke saknar sin djupa lärdom i wår fråga: En baptist, med
hwilken Rosenius en dag länge samtalat (minnas wi rätt, inträffade
detta 1864) om utgående från kyrkan, och hwilken lifligt
framhållit deß många brister, frågade honom ändtligen såsom ett
flutord i saken: ”Huru länge tänker ni då qwarstå i kyrkan?”
Så länge Jesus är der, war Rosenii enkla och bestämda
swar. ”Men huru länge tror ni, att Han är der?” inwände
den andre ytterligare. Rosenii swar är wärdt att gifwa akt
uppå. ”Så länge menniskor der födas på nytt,” sade han; ”th
detta är icke ett werk af djefwulen. Han, som sjelf är lifwet,
kan ock allena föda menniskor till ett nytt lif.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
