Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Tionde Kapitlet.
När jag mig just tycker odräglig för Gud,
I famn Han mig trycker som täckaste brud,
Beprydd och betäckt af hans herrlighets sken;
Ty En är för alla rättfärdig och ren.
Si här är nu grunden för lycka och frid
I hårdaste stunden af qwal och af strid;
Om mig än försmäkta min kropp och min själ,
När dig blott jag hafwer, o Gud, är allt wäl.
O Jesu, blif när oß, blif när oß allt fort
Och stöt of och bär oß, som alltid du gjort!
Ja, amen; din trohet skall bringa oß fram.
Lof, pris, tad och ära, wår Gud och wårt Lam!
Med denna stöna sång och bön helsade Rosenius det nya
året 1851, hwarmed Pietisten begynte sin tionde årswandring,
och uttryckte deri sitt och församlingens hopp för tid och ewighet.
Under tio år hade Rosenii werksamhet i hufwudstaden blifwit
fortsatt oaktadt alla de störtfloder, som gått deröfwer. Under
nio år hade Pietisten utgått öfwer landet och wunnit alltmer
förtroende, fått alltflere wänner, så att upplagan med detta tionde
året måste ytterligare ökas nu till 3,000. Antalet af dem,
som under dessa år börjat fråga efter sanningen och kommit till
lif i Guds Sons tro, war wäl ännu ringa, jemfördt med den
stora otrogna massan, som lefde främmande för Gud och lifwet
i Honom; men de werkade likwäl bland denna såsom ett
helsosamt salt; de wore ett ljus och en stad på berget, som icke kunde
döljas (Matth. 5: 13, 14). Sjelfwa förföljelsen och smädelserna
hade, såsom wi förut sett, bidragit att göra saken känd. Till
detta uppmärksammande hade, såsom wi äfwen i det förutgående
wisat, mångahanda yttre företeelser bidragit. ”Swerige är wäct”,
detta ord, uttaladt af Scott, kunde med allt skäl sägas såsom ett
allmänt omdöme om denna tid. Indifferentismens tunga
dödssömn war åtminstone störd, tusentals själar hade waknat upp med
fångwaktarens i Philippi fråga på sitt hjerta: ”I män och brö
der, hwad skall jag göra, att jag må warda salig?” och evangelii
Ljufliga swar: ”Tro på Herren Jesus, så warder du och ditt hus
saligt”, predikades redan wid denna tid klart af många stämmor
inom landet, uttalades rent i tusentals der spridda skrifter. Och
äfwen der christendomen med denna sin lifsfråga icke fått komma
individen så nära, att behof och längtan uppstått efter en per
sonlig delaktighet af frälsningsnåden i Christus, hade dock ett
erkännande af christendomens sanning, ett ogillande af den
allmänna ogudaktigheten och en sträfwan efter något bättre gjort
sig alltmer gällande.
De kyrkliga frågorna hade äfwen mer och mer tagit upp
märksamheten i anspråk, sysselsatte sinnena och wäckte til behjer
tande af förhållanden, hwilka man förut behandlat med likgiltig
het. ”De döda benen börja röras”, stref Rosenius i n:o 10 af
Pietisten för 1851; ”glädjande exempel deraf från nästan alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
