Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
209
trakter af riket kunde anföras” - ett märkligt wittnesbörd, då
man betänker ställningen i wårt land blott tio år förut. Wid
en af de twå prestkonferenser, som under sommaren samma år
höllos, den ena för norra Swerige i Gefle, den sednare för
södra i Helsingborg, och der fråga naturligtwis wäcktes om
läseriet, hade man efter en längre diskussion öfwer saken kommit
till följande allmänt erkända tre slutsatser: 1:0 ”Läsare fallar
man i wåra dagar alla, som i religiöst hänseende ådagalägga
större allwar än den stora hopen; 2:0 att ibland dem, som kallas
läsare, finnas sanna och allwarliga christna, derjemte nybegynnare
christendomen, hwilka ofta äro behäftade med stora ströpligheter
och fel, och slutligen falska bröder, som hafwa ett sken till
gudaktighet men försaka deß kraft? och att just på
sammanblandningen af dessa olika slag beror till en stor det beklagligtwis
allmänna mißnöjet med läsarna; 3:0 att följaktligen läseriet bör
med all kärlek och skonsamhet behandlas”. I sanning ett
wigtigt steg framåt att så mycket erkändes wid en prestkonferens 1851!
Att under en sådan ”rörelsernas tid” äfwen en mängd
söndringar skulle uppstå, partier bildas, willomeningar bana sig wäg,
war naturligt. Wi haswa derom redan widlyftigt talat och skola
se ännu något mer. Genom målet emot den befante sjömannen
Nilsson, hwilken i Amerika blifwit wäckt, sammanträffat med
baptister, hyllat deras åsigter, tagit deras dop och wid
återkomsten till hemlandet (1849) börjat i Halland sprida och winna
anhängare för sina nya åsigter och derföre anklagades wid
Götha hofrätt, hade mångas uppmärksamhet i denna upprörda tid
blifwit riktad äfwen på frågan om sakramenterna, synnerligen
dopet. Till swar på bref ”från några wänner i en landsort”,
hwilka blifwit bekymrade genom de der spridda
”wederdöparemeningar”, stref Rosenius 1851 i n:o 8 af Pietisten ”Några ord
om barndopet”, hwilka, äfwen utgifna såsom särskild liten skrift*)
och spridda i tusentals exemplar, werkat åtskilligt godt genom
att på ett enkelt sätt belysa frågan. Redan förut hade han
behandlat frågan om sakramenterna. Uti n:ris 10 och 11 år 1846
hade han skrifwit en artikel ”Om det heliga dopet” och i n:o 12
samma årgång ”Något att betänka wid Herrens nattward”. Så
som ett tillägg till denna sednare afhandling följde 1852 ett
swar på frågan: ”Hwilka äre wärdiga nattwardsgäster?” De
enkla upplysande lärdomar om wåra dyra sakramenters wäsende
och de nådeskatter, Herren deri meddelar sin församling, hwilka
dessa artiklar innehålla, hafwa säkert warit och skola ännu blifwa
till hjelp för mången själ, som enfaldigt will blifwa wid de
gudomliga sanningar, wåra bekännelseskrifter så klart framhålla, och
icke följa med strömmen i wår oroliga, nyhetsälskande tid, i
hwilken så många nya meningar söka göra sig gällande, snart sagdt
emot alla wår lutherska bekännelses hufwudläror.
*) Af Jönköpings traktatsällskap.
Rosenii lefnadsteɗning.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
