Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
215
tism. Statskyrkan har en ängslig tid. Ett tecken bland flera
är ock, att här råder en swår prestbrist; ynglingar wälja nu icke
så gerna prestwägen. Wid riksdagen? Ja, du torde fänna, att
det nya representationsförslaget förkastades. Sedan är intet af
wigt. Men de kyrkliga frågorna tyckas wara de
bekymmersammaste. I allmänhet råder djershet hos dem, som älska reform,
och rädsla hos de konservativa. En ny tidning
”Rätt_och_sanning på allwar” för ett oerhördt djerst språk att smäda konungen
och reta folket. Gud wet det, men någon förändring måste det
snart blifwa”.
I bref af den 19 Juni skref han åter till Scott: ”En or=
sak, hwarföre jag icke förr skrifwit, war en resa till Gefle, der
jag firat pingsthögtiden, talat mycket och sett stor nåd och
wälsignelse af ordet. På en wecka höll jag (i Upsala, Gefle och
Hille) sjutton särskilda andaktsstunder. I Gefle upplät lektor F.
gymnasii festivitetssal för oß, der jag från kathedern talade för en
stor församling. En annan orsak, hwarföre jag dröjt att skrifwa
till dig, har ock warit kanslersembetets utslag på de 8 a 9
anflagelser, som emot brødren A-It ingått öfwer hans
sammantomster i städer och församlingar.! Hans resor och werkningarna af
desamma haswa upprört fiendens läger, så att de, liksom för att
på en gång göra denne ”inre missionens” arbetare till intet,
hafwa alla tillsammans stormat till med klagomål deröfwer.
Men som han allestädes iakttagit wilkoren för wår frihet till
sammankomster (sådana Carl XIV Johan förskref dem), så taga wi
för alldeles afgjordt, att justitie-kanslersembetet icke kan tillåta
något åtal. Men af swaghet för att ”göra folkena fyllest” wågar
kansleren ej genast swara, utan har nu låtit saken hwila i flera
månader. Religionsfrihetsfrågan rörer sig alltmer hos folket,
äfwen bland några här i Stockholm, men hwad mig och A—lt
angår, så tror jag, att wi hafwa högre och saligare kallelse,
nemligen att förkunna Guds rike, att werka för den andliga
frihet, som är oberoende af alla religionsformer. Jag ser och
märker öfwerallt, att största hopen wäckta och christna i landet
skulle försträckas för oß och aldrig wilja höra ett ord af wår
predikan om bättring och tro, den stund wi uppträdde mot den
utwärtes kyrkan. Derföre menar jag, att de som icke kunna
uträtta mycket för det andliga lifwets tändande, de må arbeta för
den yttre friheten, om de fänna sig dertill kallade, men wi hafwa
annat att göra. Och härtill tror jag mig hafwa god grund t
Pauli ord och exempel t. ex. i 1 Cor. 9: 20 jemfördt med Apg.
16: 3 och kap. 21: 23 och följande.”
Altsedan engelska kyrkans tillslutande genom owäsendet den
20 Mars 1842 hade emellertid flera gånger under årens lopp
fråga blifwit wäckt om deß återöppnande. Methodistkonferensen
i London, hwars egendom den ännu war, hade öfwerlemnat den
großhandlar Keysers händer och förfogande. Pastor Scott
hade ock i bref uppmanat Rosenius att, då hans predikolokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
