Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Tionde Kapitlet.
blefwo alltmer otillräckliga, begagna denna rymligare. Rosenius
hade likwäl af fruktan för oroligheter icke wågat taga detta steg.
”Folket har fått den föreställningen om engelska kyrkan”, skref
han till Scott, ”att hon alltid är utan förswar, alltid
tillgänglig för deras anfall”. Ändtligen hade ock großhandlar Keyser,
påwerkad af Scott, talat derom med öfwerståthållaren, beklagat
trängseln i Rosenii sammankomster och uttryckt sin och andras
önskan, att han dertill måtte få begagna kyrkan (1849). Öf=
werståthållaren hade swarat, att han för sin del ingenting hade
deremot, men skulle först widare förfråga sig om saken. Der=
wid stannade det någon tid. Hösten 1851 skaffade sig då lektor
E-d, som i flera år hwarje wecka hållit bibelförklaringar i Adolf
Fredriks kyrka, af großhandlar Keyser tillstånd att førtsätta dessa
i engelska kapellet, hwilket sålunda, efter att i nära tio år hafwa
warit tillslutet, åter öppnades. Derom stref Rosenius i bref till
Scott den 22 December: ”Dyre broder i Herren. Hwad
säger du om den nyhet, jag i dag har att meddela dig:
Engelska kyrkan är efter tio år åter öppnad för evangelii
predifan! Af Herren är det stedt. Lofwadt ware hans namn. Jag
börjar snart anse min ringa tjenst öfwerflödig i Stockholm, ehuru
jag har full sysselsättning; men wäl tror jag, att jag kunde
wara till mera tjenst på annan ort, antingen i Norrköping,
Göteborg eller Gefle, till hwilken sistnämnda stad många
wänner bedja mig komma. Dock, jag will intet; jag wet ock
icke, hwad Herren will. Här är wißt en mötesplats för alla
trafters innewånare. Men jag lemnar detta. Det bör ide
mig till.”
Äfwen i andra bref från denna tid talar han om en
flyttning från hufwudstaden och angifwer åtskilliga skäl derför. Till
en annan wän skref han härom:.... ”Flytta från Stockholm!
Ja, derpå falla ofta mina tankar, stundom med stor längtan.
Och skälen äro hwarjehanda: Än tänker jag, att jag på en
stillare, ensligare ort kunde återfå något af mitt fordna saligare
lif med Christus i Gud och komma ifrån hwarjehanda ondt; än
jagar mig werldens hot; än tänker jag på mina barns
uppfostran o. s. w. Men wißt will och måste jag wänta på en
wink af Herren. Så ogudaftig jag är, will jag dock icke fjelf
regera öfwer mitt lif”. Denna wink af Herren att lemna
arbetet i hufwudstaden kom dock icke, och Rosenius stannade qwar.
Från det följande året, 1852, haswa wi icke mycket att med=
dela. Uti Pietisten stref Rosenius under detta år en följd af
betraktelser, en stön lustgård för Guds barn, om wårt barnaskap
hos Gud, de djupa och ewiga grunderna för detta barnaskap,
wißheten derom eller den förtroliga barnaskapsanden, tecknen till
detta barnaskap och de skärande motsägelserna deremot. De
innehålla, liksom allt som flutit ur Rosenii penna, äfwen de
allwarfammaste warningar för sjelfbedrägeri och falst andlighet.
”Om Guds ewiga nådewal”, ”Bilden af ett sundt evangeliftt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
