Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Tionde Kapitlet.
ord i 1 Cor. 7: 29-31 hafwa fått en mer djup och liflig kraft
på of genom denna händelse. Sedan Johannes föddes (för ser
år sedan), hafwa wi aldrig warit så fattiga på barn som nu, ty
då han dog, hade wi ännu tre; då Lydia dog, likaså. Nu hafwa
wi åter blott twå. Derjemte har jag ofta warit inwärtes swag
och anfäktad på denna tid, så att jag just undrar, om det kan
wara någon förberedelse för något annat. Jag wet det icke.
Jag will bida efter Herren”.
Genom alla dessa förnyade för fadershjertat fännbara slag
lärde Rosenius mer och mer den nykterhet wid brukandet af de
jordiska tingen, hwartill Paulus förmanar i ofwan anförda 1 Cor.
7: 29-31, lärde sig att fröjdas, såsom han intet fröjdade sig,
att bruka denna werlden, såsom brukade han henne icke. Då det
följande året en son åter föddes honom, skref han derom till en
wän: ”Det torde wara en werkan af Guds plockande i wårt
hus, att jag aldrig wid ett sådant tillfälle gladt mig så måttligt
som denna gång. I dag ser jag den lilla Guds-gåfwan, hwad
i morgon kan ste, wet jag ice”. I bref till en annan wän
stref han: ”Tuktan, beständig tuktan, är åtminstone mitt
nödwändigaste behof. Måtte Gud wara mig nådelig! Om jag
blott fan tro, att han tänker på mig och ärnar göra mig
salig, är jag glad åt all bedröfwelse. Oja, stundom tror och ser
jag det”.
-
Om yttre förhållanden skref han åter till Scott:
”Religionsfriheten har aldrig i Swerige utgjort en så liflig och allmänt
omordad dagens fråga som just nu. Den förening för
religionsfrihetens befrämjande, som på dessa sednare månader här bildat
fig, har nyligen utgifwit och till underskrifters samlande utspridt
en ganska wäl uppsatt petition om religionsfrihet och arbetar på
åtskilliga sätt för saken. Och märkligt nog hafwa wi på samma
tid fått R. till ecklesiastikminister, densamme, som difterat det
”utlåtande” af prestståndets pastoralafdelning wid sista riksdagen, deri
det yrkas, att regeringen icke bör skygga tillbaka för att emot
läsarena tillämpa de lagar och straffbestämmelser, som finnas. Wi
hoppas, att äfwen en sådan mans inträde i konungens råd endast
torde påskynda den brytning, som genom mildheten ännu
undwifits. Mißnöjet med de fyrkliga förhållandena yppar sig på
allt flere punkter och har nu kommit äfwen till Dalarne, den
provins, hwarifrån de täckaste fämparna för det papistiska okets
afkastande under Gustaf I utgingo. Om ock icke med sådana
wapen som då, torde de äfwen nu blifwa kämpar (att lida och
tala ut), hwilka swårligen kunna nedtystas. Om wi lefwa, få
wi wäl se. Gud gifwe Konungen lycka, ärans Konung! Och
hans högra hand behålle segren”.
I början af Juni reste han med sin familj upp till Umeå
för att der tillbringa sommaren och mera oftördt egna sin tid åt
de båda tidningarna. Derifrån gjorde han ensam en längre resa
högre upp emot norden, predifade ofta flera dagar å rad i stä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
