- Project Runeberg -  Teckning af Carl Olof Rosenii lif och verksamhet /
219

(1874) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
219
der och byar, så ock på återresan till Stockholm i slutet af
Augusti i alla de städer, som passerades. Återkommen till huf=
wudstaden i början af September skref han till Scott: ”Denna
resa har warit en riktig predikotur, en missionsresa. Allehanda
lokaler hafwa öppnats för mig, kyrkor, skolhus, rådhus och en
gång ett theaterhus; men oftast hafwa samlingarna egt rum i
privata boningar och på öppna fältet. Gud ware årad för allt
Orsaken till min brådska för tillfället är ej blott denna resa,
utan ock att wi flyttat från Lutterns gränd, der jag bott 5½
år, till Johannis östra kyrkogata, hwilken flyttning med allt,
hwad dertill hört, tagit åter en wecka ifrån mig”. I samma hus
hade Rosenius äfwen fått hyra en större särskildt för ändamålet
affedd sal, der han sedan under flera år hade sina
sammankomster onsdags och lördagsaftnar och söndagsmiddagar, ända till deß
han wintern 1857, då trängseln äfwen i denna lokal blef olidlig,
genom wänners föranstaltande, såsom wi framdeles få se, började
tala i den engelska kyrkan.
I Pietisten stref Rosenius under det följande året 1853
jemte åtskilligt annat en skön afhandling om ”Guds folks
borgerskap och umgängelse i himmelen”, ”Sm tron, samwetet
den stora hufwudsaken i ett christligt lefwerne”; widare några
behjertanswärda artiklar om kärleken och deß bewisning och mot
slutet af året några betraktelser om ”De öfwerwägande skälen för
Guds barn att alltid glädjas”, deras outtömliga glädjekällor;
”Föreningen med Gud och alla helgon” och ”En beständig nåd
för wår beständiga synd”.
En kännbar förlust för alla dem, som nitälskade för Guds
rike, inträffade under wåren detta år, då Herren hädankallade
den för hans sak så outtröttligt werksamme großhandlar Keyser.
En nitist medarbetare i alla christliga föreningar på sin tid, bibel-
och missionssällskapet m. fl. och en warm befordrare af all slags
christlig werksamhet, hade Keyser ifrån början med förtroende och
kärlek omfattat Rosenius, som i honom städse fann en wän,
hwilten, såsom wi förut sett, särskildt under de första åren af mycken
httre fiendskap och förföljelse ofta hållit honom ryggen fri, och
hwars råd han i brydsamma fall sökte och följde. Wi hafwa
redan berättat, huru Keyser först mot årligt arvode uppdrog åt
Rosenius redigerandet af Missionstidningen, men sedan åt
honom öfwerlät äfwen förlagsrätten. Om Keysers död och andra
yttre företeelser i början af året skref Rosenius till Scott
några ord den 30 Juni: ”Wi hafwa denna månad warit allde=
les öfwerhopade af främmande, af möten och rådplägningar i
anledning af de rörelser, som nu pågå inom landet. Du wet
fanfte, att här warit ett prestsällskapsmöte, ett för
religionsfriheten, ett för nykterhetssaken, för diakonißsaken m. fl. Alla dessa
möten drogo mycket folk in i hufwudstaden, och just sådant folk,
som besöker mig. Då förstår du, huru mina dagar och endels
nätter warit upptagna. Detta allt har äfwen gjort, att jag ice

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 29 12:53:49 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roseniilif/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free