Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
221
-
sig widsträckt kända *). Hufwudorsaken är emellertid den, att
wår osynlige regent, som leder konungars hjertan såsem
wattubäckar, har så beslutit liksom Han beslöt kalla Petrus till
forsdöden, men Johannes till ett långt jordelif och en naturlig
död (Joh. 21: 18-22). Detta i korthet om de wigtigaste fö=
reteelser ibland oß. Bedjen Gud för Swerige och för mig,
arme, som ofta grufwar mig för mitt andliga lif under så
mycten ströplighet. Dock, jag har en trofast Herde, som allt
härtills hulpit mig, så att jag efter alla uselheter och all fruktan
ännu blifwer i Honom, ännu hugswalas af hans gamla, ewiga
fridsförbund. Så ock en hop enfaldigare wänner här. Wi lefwa
ännu på den gamla grunden, under wår allsmäktige Herres
wingar”.
Genom sin Pietist mer och mer känd och älskad öfwer hela
landet hade Rosenius förnyade gånger af wänner blifwit
uppmanad och inbjuden att besöka äfwen södra delen af Swerige.
Hans mer tillfälliga predikoresor hade hittills blott sträckt sig till
Norrland och trakten närmast omkring Stockholm. En resa
söderut beslöts ändtligen för sensommaren 1853. Den då just i
hufwudstaden och på flera ställen inom landet utbrutna koleran lade
emellertid hinder i wägen derför. Dels härom, dels ock om
egna inre erfarenheter och de hopade göromålen, skref han i bref
af den 30 Augusti till en af sina närmare wänner: ”Du kan ice
tro, huru arbetet wärer mig öfwer hufwudet. Jag är nu en
flykting från mitt hus, min trefliga bostad i Stockholm, och bor
hos en wän på landet blott för att fly undan de många
menniskorna och få arbeta på mina tidningar, hwilka sedan en tid
tommit på eftersläp, så att de utkommo först i slutet af månaden.
Nu hade jag arbetat upp mig till den rätta tiden och hade der=
jemte för affigt att arbeta litet i förwäg, så att jag skulle kunna
göra den påtänkta resan söderut. Då jag nu i denna afsigt
kom in till staden, helsades jag på bryggan med den nyheten:
”Koleran är i staden; i natt hafwa tre personer dött”. Då blef
det icke längre att tänka på resor, ty dels hindrade karantänerna,
dels funde jag icke lemna min familj i oro. Sedan jag då i
tio dagar försökt med sammankomster och äfwen på annat sätt
wara wännerna till tjenst, men dels blef afrådd, dels sjelf fann,
att jag ej borde samla folk i de låga privata husen, der trängsel
och wärme woro en stark anledning till sjukdomen, och jag såg,
huru min tid gick bort till ingenting, begaf jag mig åter ut på
landet, der jag med lätthet kan uträtta tre gånger så mycket som
i staden. Jag har ock nu fått ett nytt arbete, som åter tar en
wecka ifrån mina tidningars arbetstid, nemligen den nya
öfwersättningen af ”Christens resa”, som du torde hört, att jag
*) Till en annan broder skref han härom: ”Jag ser ingen naturlig
orsak härtill, om icke den, att de frutta, att jag, om de angrepe mina
sammankomster, som äro de flesta och mest besökta, skulle genom mina tidningar
uppröra stora skaror”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
