Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
223
får då den upprörande underrättelsen, att min tryckare alldeles
förglömt låta stämpla papperet, så att jag icke skall få
tidningarna förrän tre dagar härefter. Och nu, ja — du kan föreställa
dig nu woro alla mina ansträngningar och wakonätter till
intet nyttiga. O, huru den gamle kneckten nu rusfade på kedjan,
så att jag fick wäl erfara, att han ännu följde mig. Jag märkte,
att blott ingen frestelse är på färde (såsom på morgonen war
händelsen), då är man så god och from, men så snart den
slumrande fnecten wäckes och oroas, då låter han wäl höra af sig”.
Året 1854 hade ingått. Många stiftande erfarenheter för
Rosenius, arbete och möda, men ock ny nåd bar äfwen det i fitt
stöte. Med den sköna artikeln: ”Trofast och rättwis, att Han
förlåter”, hade han börjat n:o 1 af Pietisten. ”Hwad skall jag
gömma från påsken”, jemte en kraftig och allwarlig förmaning:
”Wandra din höga kallelse wärdigt” m. fl. följde derpå. Sedan
fommo trenne betraktelser öfwer Joh. 15: 1-7 (”Grenarna i
winträdet”, ”En undersökning om de trognas andliga renhet”,
Den sanna helgelsens hemlighet”), betraktelser, hwilka, med all
den husliga tröst de innehålla för arma syndare, äfwen, såsom
allt hwad Rosenius strifwit, mana till sjelfpröfning genom den
helsosamma men för många så förargelsewäckande sanningen han
alltjemt framhöll, att icke alla fromma äro christna denna
hwassa udd, som Skriften sjelf så mångenstädes framhåller, och
mot hwilken sjelffromheten förgäfwes i alla tider spjernat.
Wi sago af hans bref från föregående år, huru han då
arbetade på att utgifwa en ny upplaga af Bunyans ”En Christens
resa”. Länge hade denna bot warit känd och kär för de troende
inom landet. Då emellertid språket i den gamla, icke från
engelskan utan från tyskan gjorda öfwersättningen, war föråldradt,
och sjelfwa öfwersättningen något afwikande från originalet,
beslöt Rosenius att utgifwa den i en ny från originalspråket gjord
öfwersättning. På wåren 1854 utkom den första upplagan. Den
har haft ganska stor spridning, isynnerhet under de första åren
efter deß utgifwande, och sett flera upplagor.
Frågan om att genom inköp af engelska kyrkan skaffa en
alltmer behöflig större lokal för Guds ords förkunnande, hwilken
fråga, såsom wi sett, länge warit à bane, blef under detta år
anyo upptagen och ledde ändtligen till det önskade målet. ”Hwad
kyrkan angår”, stref Rosenius till Scott i bref af den 27 Juni,
”så kan handeln nu anses wara uppgjord. Det första steg, wi
tagit för att komma till detta mål, war att genom
stillingsinsamlingar bilda ett litet kapital, hwilket blifwit insatt i
sparbanken. Sedan bildades en komite, en kassaförwaltare utwaldes,
allt detta blott på trons grund; ty om wi blicka ut på
omgifwande förhållanden, jag menar, hwad de wäldiga ibland of
besluta, huru ”herrarna rådslå emot Herren och hans Smorda”,
så skulle wi wißerligen bästa tillbaka. Men wi hafwa börjat i
Herren Zebaoths namu, som alltid gjort mäktiga ting och seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
